kindofblue

Förra årets största konsertuppevelse var utan tvekan Antony and the Johnsons utomjordiska spelning på Dalhalla. I år är det inte lika enkelt att välja en favorit. I år har jag utan en tanke på vare sig morgondag eller privatekonomi bokat konsertbiljetter i tid och otid. Dessutom gick jag på Way Out West.

Med andra ord har jag nästan sett för många konserter för att kunna bedöma vilken som egentligen var bäst. Dessutom saknar jag helt de organisatoriska talanger som krävs för listskapande. Men jag skall trots mitt administrativa handikapp försöka.

Årets bästa konserter:

1. Band Of Horses, Sticky Fingers, Göteborg.
2. Fleet Foxes, Way Out West, Göteborg.
3. Håkan Hellström, Scandinavium, Göteborg.
4. Leonard Cohen, Scandinavium, Göteborg.
5. Okkervil River, Way Out West, Göteborg.
6. The National, Way Out West,
7. Neil Young, Way Out West, Göteborg.
8. Johnossi, Trägårn, Göteborg.
9. N.E.R.D., Way Out West, Göteborg.
10. Bon Iver, Pustervik, Göteborg.

Årets största besvikelser:
Flaming Lips, Way Out West
Iron And Wine, Way Out West

Årets bästa förband:
Cave Singers (Band Of Horses)
Anais Mitchell (Bon Iver)

Årets misstag:
Att jag sa att jag ville ha tid att tänka när jag erbjöds en biljett till Springsteen.

Årets nedrigaste fästmö:
Min. Som passade på att norpa nämnda Springsteenbiljett under nämnda betänketid.

----

Veckans blandband: "Årets guldkorn från scenkanten" (max 1 låt per grupp, Leonard Cohen undantagen)*:
(*Blandbandet "Live Highlights 2008" hittar du i marginalen)

01. Klubbland - Håkan Hellström
Klubbland var kanske inte den bästa låten under Håkans H:s Scandinaviumkonsert (Mixwits svenskhet är begränsad...), men absolut en av höjdpunkterna.
02. The Funeral - Band Of Horses
En konsert som hade allt. Gitarrmattor, själfulla sånginsatser, förväntan, biljett i sista sekunden och The Funeral. Ja, Band Of Horses var så jävla bra att jag direkt efter konserten ville skaffa helskägg, flanellskjortor och underarmstatueringar.
03. Helen - Cave Singers
Lyckades fånga publikens intresse, trots att huvudakten hette Band Of Horses. Respekt!
04. Man Must Dance - Johnossi
Alla jag talade med inne på Trägårn (och det var många) var helt tagna av konserten. Alla tyckte det var briljant. Göteborgspostens för dagen utsände tankeläsare och pajas hävdade däremot, i en recension som luktade personlig vendetta, att publiken var uttråkad och gav konserten 1 i betyg. Jag har fortfarande inte förlåtit honom för det. 
05. Tell Me What It's Worth - Lightspeed Champion
Bortglömd pärla på Way Out West. Glest i publiken. Vilket var synd, för sångaren Devonte Hynes bjöd publiken på en energisk show.
06. Boy With A Coin - Iron & Wine
Sam Beam var Way Out Wests stora besvikelse. Trötta jammiga nummer med ryggen vänd åt publiken. Reggaeversionen av Boy With A Coin var dock riktigt bra.
07. Black - Okkervil River
Okkervil River är ett skitbra liveband, och har låtarna för att vara just det. Black var en av Way Out Wests höjdpunkter.
08. Start A War - The National
Mitt favoritalbum förra året var The Nationals Boxer. Briljant svärtade texter och tyngd i musiken var receptet. På WOW:s scen förvandlades sångaren/textförfattaren Matt Berninger från inåtvänd blyger till extrovert punkare. Det var härligt att se inlevelsen. Han sjöng varje ord med hela kroppen, för att orden verkligen betyder någonting.
09. Hoppipolla - Sigur Ros 
Inför WOW var Sigur Ros Hoppipolla något jag absolut inte ville missa. Vilket jag inte gjorde heller. Och Hoppipolla var precis så trollsk och underskön live som jag hade förväntat mig. 
10.  Killing for Love - Jose Gonzalez
Hörde bara tre låtar med Göteborgaren Jose Gonzalez i Slottskogen och det lät fantastiskt bra, det lilla jag hörde. Årets miss och på samma gång: årets överraskning.
11. She Wants To Move - N.E.R.D.
Publikuppviglare i rakt nedstigande led från Sam & Dave. Way Out Wests absolut största extas med en publik som dansade som galna smurfar.
12. Oliver James - Fleet Foxes
I min bok (för det är min bok vi talar om nu!) Way Out Wests största stund. Magi. Flanell. Skägg. Stämsång. Gåshud på armar. Gåshud på ben. Tårar. Och en publik som mycket motvilligt slutade applådera - långt efter att Fleet Foxes lämnat scenen.
13. Yoshimi Battles The Pink Robots Pt.1 - Flaming Lips
Wayne Coyne promenerandes ovanpå publiken inuti en uppblåsbar och genomskinlig boll, och en scen full av konfetti och dansande Teletubbies är kanske den skönaste konsertöppning jag sett. Åtminstone showmässigt. Utöver det var Flaming Lips ganska trötta. Yoshimi Battles the Pink Robots var däremot lysande.
14. Hey Hey, My My - Neil Young
Jag var inte likt bortblåst av Neil som alla andra. Åtminstone tror jag det. Han var bra, fattas bara med den katalogen, men inte bäst. Old Man, Heart of gold och ovanstående låt tillhörde höjdarna.
15. The Partisan - Leonard Cohen
"Jag besökte Göteborg för fjorton år sedan. Jag var bara en pojke på 60 år." Charm, spelglädje och briljanta låtar. Cohen hade packat ner allt när han reste till Göteborg och Scandinavium. Och Leonards fingrar formligen flög över nylonsträngarna när han spelade The Partisan. Ganska imponerande för en 74-åring.
16. Take This Waltz - Leonard Cohen
Cohen dansade med hela Scandinavium. Ett minne för livet.
17. Your Fonder Heart - Anais Mitchell
Agerade uppvärmare åt Bon Iver på Pusterviksbaren. Och det gjorde hon jäkligt bra.
18. Skinny Love - Bon Iver
Något av en besvikelse, men ändå - så här när första intrycket lagt sig - en jäkligt bra konsert. Skinny Love var min introduktion till Bon Iver och den var galet bra live. En av årets låtar alla kategorier.
19. Bug in A Web - CALLmeKAT
Danska som hade det otacksamma uppdraget att som inhoppare värma upp publiken åt Okkervil River. Och det enbart med hjälp av en synth som såg ut som "hemmasynthar" gjorde på 80-talet. Lite klent kanske. Och lite synd om henne. Publiken snackade sönder hennes spelning, den veka ljudbilden hade inte en chans. Synd. Det gjorde att de flesta missade den här godbiten, som, enligt mig, är riktigt fin.