Fotbollsfilosofi

Som fotbollstränare är det viktigt att stå fast och tro på sina idéer. Lagerbäck, till exempel, har återigen lyckats skapa ett inbundet och mediefientligt landslag. Denna gång det annars så levnadsglada Nigeria.
Att Lagerbäck är passionerad tvivlar jag inte ett ögonblick på. Ingen är surmulnare än Lars efter en förlustmatch. Att han, när Argentina gör mål, slår handen avbytarbåset har därför förmodligen inte så mycket att göra med vilken breddgrad han för tillfället verkar på.

Hans eventuella kvaliteter, däremot, sträcker sig enligt min mening till underdogens analys av motståndets styrkor, vilket nästan alltid innebär ett underkännande av det egna lagets förtjänster med taktik och säckförsvar som främsta spelingredienser. I kvalspel räcker det ofta långt. Men i slutspel...? Inte en chans.

Senast Sverige hade ett anfallsspel (läs: eget spel) att tala om var han sidekick till Söderberg. Matchen mot Holland i EM var en fantastisk insats, trots förlusten på straffar.

Och som coach vette fan hur bra han är, egentligen. Tycker Lars ganska konsekvent spelat formsvaga spelare till förmån för "tryggheten" i spelare som var bra förra säsongen. Och det är i min bok själva definitionen av en dålig coach.

Viva Espana!
---

RSS 2.0