Elliott

Elliott springer fram och tillbaka på gräsmattan. De krumma kraftfulla benen, vilka måste vara ett arv från en lika muskulös som bortglömd förfader, tar inga pauser.
Han undersöker blommor, smular sönder dem; han spelar fotboll med storebrorsan men är ständigt steget efter, outtröttlig utstöter han kvittrande glädjetjut då han jagar efter bollen som hela tiden befinner sig på andra sidan trädgården. 
Gräsmattan är ojämn. Han faller. Reser sig. Faller. Reser sig igen. Armarna viftande rakt ut från kroppen. Mjölktänder. Åtta stycken. 
Fotbollsmatchen rinner ut i sanden. Elliott reagerar inte, utan fortsätter mot grusinfarten. Där lyfter han upp stenar, smakar på dem, kastar in dem i skogen. Han ledsnar och försöker i stället ta sig in bilen som står parkerad på slänten vid sidan av stugan och som numera är låst efter att hans pappa ett par dagar tidigare upptäckt honom och storebrorsan där - storebror i förarsätet, han själv i passagerarsätet. Dörrarna stängda. Många knappar att trycka på. Lycka!
När han inser att dörren inte kommer att ge med sig slutar han att rycka i handtaget och tittar sig omkring. Han får syn på några intet ont anande småfåglar som vilar ut i skuggan under de höga björkarna. Han springer mot dem och ropar, kallar dem liksom allt annat för "bvvvv". De flyr vilt flaxande över gärdsgår'n. "Bvvvvv", ropar han igen. De svarar inte. 
Sedan sover han en stund.
Det är allt.

Nystart.

Jag saknar bloggen, och bloggandet. Har bestämt mig för att börja uppdatera igen - om musiken, livet och historierna däremellan. Återkommer efter semestern, dvs i augusti.
Ha en skön sommar!

/ Anders

---


RSS 2.0