Förträngning

Man glömmer saker, kanske förtränger dem. Som att man är 41.

Torsdag: Framför hallspegeln, i profil. Håller andan, suger in magen, Clint Eastwood-kisar. Nöjd. Går med fjädrande steg upp till motionsslingan. Kaxig, osårbar, spåndum. Utan uppvärmning springer jag sedan raskt sönder högervaden i tre lika ystra som verklighetsfrånvända intervallrusher. Linkar hem som en skadeskjuten räv, men tvingas innan dess passera den grupp tonåriga hockeykillar jag fem minuter tidigare traskat förbi med ett överseende leende, stöddigt uppbröstad i den nya funktionströjan. Hockeytjockisar, tänkte jag. Nu ler de åt mig. Också överseende.

Idag tar jag cykeln.

Som alla andra pensionärer.


Kommentarer
Postat av: Katarina

Fy på mig vad jag skrattade åt ditt elände, men jag kunde inte låta bli för du formulerar dig så klockrent. Tummen upp för att du skriver här igen. =)

2010-08-08 @ 09:20:03
Postat av: Anders

Det bjuder jag på, Katarina. Tack för boosten!

2010-08-08 @ 11:15:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0