kindofblue

Lördag morgon. Ute skiner solen. Inne med känns det som, för jag har nyss köpt biljetter till Band Of Horses. Elliott tultar omkring som en euforisk Michelingubbe och rycker och drar i allt som finns inom räckhåll, vilket är mycket. Det finns gott om sladdar att kontrollera, golvlampor att välta, gårdagssmulor på golvet att äta. Videon är en bebismagnet. Han går fram till den låga bokhyllan i arbetsrummet och börjar plocka ut mina favoritböcker av Auster, Murakami, Safran Foer. Jag bänder varsamt böckerna ur de knubbiga händerna. De sitter som i skruvstäd. Jag letar snabbt efter en bok som han kan bläddra i, ett substitut utan textmässigt innehåll. Jag kollar längst bak i bokhyllan, bland skämsböckerna som inte får stå framme för allmän beskådan och hittar en bok av Läckberg, Olycksfågeln. Elliott ler stort när jag lägger fram den på soffan. Han kliver bredbent fram och nappar tag i den. Sedan bebissprintar han ut ur rummet, in i rummet bredvid, förmodligen i tron att jag som vanligt ska jaga i fatt honom och ta boken. Vilket jag inte gör den här gången. Efter någon minut kommer han tillbaka in i rummet. Han slänger Olycksfågeln i knät på mig - obläddrad, oförstörd. Han läser tydligen inte heller Läckberg.

.