En historia om att ge
En åttaårig pojke hade en lillasyster som led av leukemi. En dag fick han veta att hon skulle dö om hon inte fick en blodtransfusion. Hans föräldrar förklarade för honom att hans blod förmodligen stämde överens med systerns, och att han i så fall kunde bli hennes blodgivare. De frågade honom om han ville testa sitt blod. Det ville han. De åkte till sjukhuset och blodet visade sig passa perfekt. Föräldrarna undrade om han kunde tänka sig att ge sin syster en liter blod, då det var hennes enda chans att överleva. Pojken skruvade lite på sig och bad att få tänka på saken över natten.
Tidigt nästa morgon gick han in till föräldrarnas sovrum och sa att han var villig att ge blod. Så de tog med honom till sjukhuset, där personalen placerade honom på en brits bredvid hans sexåriga syster. De blev båda uppkopplade intravenöst. En sjuksyster tappade honom på den liter blod som behövdes. När hon var klar låg pojken alldeles tyst på britsen. Han betraktade hur hans blod föll ner i systerns droppåse; hur det sedan långsamt rann ner mot hennes armveck. Han kände sig dåsig och var precis på väg att somna när en läkare kom in i rummet för att höra hur han mådde. Han öppnade då ögonen och frågade:
”Hur snart kommer jag att börja dö?”
----
Dagens låt: Blood Bank (Bon Iver)
Gud jag blir alldeles tårögd..
Fin bloggen har blivit förresten. Bra jobbat Maria!
jag blev stum, hittade ingen vettig kommentar
Riktigt fint, eller bra eller....
Lena: Visst blir man. Särskilt då historien är sann. Maria tackar!
Annica: Ja, det är väl en liten historia att bli stum av, antar jag:)
Snacka om uppoffring! Vilken kille!
Stentuff liten kille värd allra högsta respekt!!
Boggen: Eller hur!
TP: Absolut. En sann hjälte.
Underbar liten snyftare....
Visst är det!