Hej!

Det har varit låg aktivitet på bloggen på sistone. Den här veckan tänker jag åtgärda det med ett inlägg om dagen. Det finns saker att säga, historier att berätta och låtar att spela. Men först "Up with people". En av världens bästa låtar. Come on and dance!



Kommentarer
Postat av: Carl

...visst är det en av världens bästa låtar! Jag har varit fullständigt fascinerad av den ända sedan Nixon släpptes. Däremot föll jag aldrig lika stenhårt för Zero 7:s remix som enligt dåtida recensioner ansågs vara det som fullständigt fick den att slå ut.



Jag tycker den är perfekt som den är!

2009-06-16 @ 14:49:01
URL: http://visselochgnol.wordpress.com
Postat av: Anders

Tror inte jag hört Zero 7:s version och jag tror inte jag vill det heller - låten är som du säger redan perfekt.

2009-06-16 @ 16:07:59
Postat av: Boggen

Wagner och hans gäng har gjort en hel del bra, men Nixon-plattan är nog den som jag också håller som bäst och just "Up with people" är också en favorit.

2009-06-16 @ 23:13:40
URL: http://boggblogger.blogspot.com/
Postat av: Carl



...tja, det gör inget om du hör den. Det är inte så att remixen på något vis skulle förstöra originalet för en. Deras version är svängig. Så gott som instrumental - kanske med tvärflöjt? Men det är samma sväng rakt igenom och inte alls detta stegrande gospelbygge som Lambchop bygger upp på egen hand!



Jag förstod aldrig hyllningarna till remixen. När jag väl hörde remixen var jag istället övertygad om att jag måste ha hittat en remix av remixen. Men flera år senare har jag ännu inte hittat någon annan Zero7 version.



Deras remix av Terry Calliers Love theme from Spartacus är fortfarande fantastisk dock.

http://open.spotify.com/track/5MLBGSNiQlX8i0atHs29Mk

2009-06-17 @ 11:08:02
URL: http://visselochgnol.wordpress.com
Postat av: Anders

Boggen:

En hel del bra på sista plattan också. Men Nixon är favoriten.



Carl:

Ja, vad säger man? Det är inte dåligt, det är det inte. Men remixen saknar ju helt stegring och crescendo - dvs det som gör låten så jäkla bra. Zero 7:s version är som en 16-årig Laguvulin utspädd med för mycket vatten. Och den påminner lite grand om de 80-talets otaliga samlingskivor med hitlåtar omgjorda till instrumentala bossanovalåtar (alternativt panflöjtsditon).



Terry Callier var fin, dock:)

2009-06-17 @ 12:10:02
Postat av: Johnny Nederbird

Vad hände rå?

2009-06-17 @ 23:03:32
URL: http://nederbird.blogspot.com
Postat av: Anders

Johnny: Det stavas: K.I.D.S.



Jag kommer igen.

2009-06-17 @ 23:05:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0