kindofblue

Om någon undrar vart jag tagit vägen så har jag lidit av ett ryggskott i två veckor, men är nu på bättringsvägen. Jag har inte kunnat sitta framför datorn några längre stunder och skriva. För ögonblicket ligger jag i soffan och lyssnar på Leonard Cohens liveplatta. Fantastisk! På bröstet klänger Elliott, på väg att somna. Vi snorar ikapp, dödsförkylda. (En kliché, jag vet. Per definition är dödsförkylning den enda förkylning vi män kan ha.) Han gnider näsan fram och tillbaka mot min vita t-shirt och lämnar små mörka fläckar av snor och saliv. Om jag försöker torka hans näsa med papper, vrider han sig i vad som verkar vara omåttliga plågor och skriker som döda spädgrisar inte gör. Så jag låter honom hållas. Han är alldeles varm och nyduschad och luktar päron. För en halvtimme sen matade jag honom med välling tills han somnade. Sen vaknade han till, vred på huvudet, smygkräktes på min cardigan och somnade om. Därav duschen, och pärondoften. Själv bytte jag bara tröja. Det krävs mer än lite uppstött fullkornsvälling för att få in mig i badrummet idag. Till det är jag på tok för sjuk.

---

"It was about 14 years ago. I was 60 years old, just a kid with a crazy dream..."
L. Cohens snack inför "Ain't no cure for love"