Musikodysséen pt 1: Robert Johnson, den vita rockens fader...
Jag har påbörjat ett gigantiskt musikprojekt. En odyssé genom musikhistorien skulle man kunna kalla det. Andra kanske ser det som en kamp mot väderkvarnar ... Hursomhelst. Tanken är att jag skall ta mig fram genom musikhistorien i kronologisk ordning. Målsättningen är att försöka lyssna igenom all (nåja, försöka sa jag) mer eller mindre uppmärksammad musik, från typ 30-talet till idag. (Puh, blir utmattad bara jag tänker på det.) På vägen lägger jag upp de artister som jag tycker förtjänar extra uppmärksamhet.
Vi börjar med Robert Johnson. Den "vita" rockens fader.
Bluesartisten Robert Johnson föddes fattig och dog fattig. Under sin livstid (1911-1938) sålde han endast en handfull av sina 29 (mer är det inte!) låtar, vilka han spelade in 1936-37. Trots det har han haft stor betydelse för den "vita" rocken. Mycket tack vare den 16 låtar långa samlingsplattan Delta Blues Singers som Colombia släppte 1961. (Man kan anta att hans barnbarnsbarn simmar likt Jocke von Anka i cashen plattan inbringat.) Genom albumet fick många upp ögonen för bluesgeniet från Mississippi. Och blev inspirerade till egna stordåd.
Historien känns igen. Briljant artist förblir oupptäckt, fattig och utan framgång i livet, men blir postumt geniförklarad. Dödens slutgiltighet innebär dessutom en exponentiellt ökande beundrarskara.
Och Robert Johnsons beundrarskara är stor. Nästan ändlös. Musiker, den ena namnkunnigare än den andra, hyllar honom. Keith Richards, Bob Dylan, Robert Plant, Eric Clapton är bara några i den långa raden av fans. Clapton kallar Johnson "den mest betydelsefulla bluesmusikern som någonsin levat". Keith Richards är så besatt att han äger en kopia av Robert Johnsons dödsattest. Första gången Keith hörde Robert Johnsons gitarrspel lär han imponerat ha frågat Brian Jones vem den andre gitarristen var. Han förstod helt enkelt inte att Johnson ensam lät som två gitarrister.
Myterna kring Robert Johnson är många. Efter att "över en natt" ha förvandlats från en medelmåttig till exceptionell gitarrist, föddes den mest kända: att han sålt sin själ till Djävulen för att bli en skicklig gitarrist. Försäljningen skall ha ägt rum i korsningen mellan Highway 61 och 49 i Clarksdale, Missouri; där en stor svart man skall ha tagit hans gitarr, stämt den och i utbyte mot evig fördömelse försett Johnson med övermänsklig musikalisk förmåga.
I "Crossroad Blues" sjunger han om det djävulska mötet.
Ja nu har du nåt att bita i! När det gäller blues kan jag vägleda dig och tipsa dig lite. Om du gillar "crossroads" så har Cream (med clapton i högform) gjort en grymm version på "Wheels of Fire -68". Även den svenske gitarristen Fjällis gjorde en platta tillsammans med Peps där han bara spelade R. Johnson låtar. Tror plattan heter "See you in hell blind boy"
Fan vilket bra tips, Gonzo. Gott och få lite välgörande vägledning när man är något på spåren. Tack. Samtidigt som jag knappar ner tangenterna för att skriva dessa rader lyssnar jag på när Claptons fingrar flyger över strängarna på "crossroads". Wow!
(Oj, det blir visst långt det här...)
För övrigt är det roligt att lyssna kronologiskt. Det innebär t ex att Stan Getz "Girl from Ipanema" trängs med Hendrix "Little Wing" och Sonics "The Witch". Dels innebär det en rolig bredd, dels intressant att lyssna på musik och jämföra med samtidens musik.
Ja, det blir lite annorlunda mot "vanlig" musikkomsumtion, då man mer lyssnar i genrer och artister - baserat på dagsform. Typ.
Tack som fan för tipset, G!
Kan varmt rekommendera Martin Scorseses "Presents the Blues- A musical journey". Dessa dvd finns att låna på stadsbiblioteket. Scorsese producerar alla och regisserar en själv. Jag har inte sett alla men favoriten är Wim Wenders "Soul of a man" med artister som Blind Willie Johnson, J.B Lenoir (Ny bekantskap för mig och jävligt bra), Lou Reed och Nick Cave. Om jag inte tar helt fel tillhör berättarrösten Laurence Fishburne. Clintan regisserar en annan med Pianoblues.
Ah! Så dom är bra alltså. Jag har tummat på dom många gånger, men inte fått tummen (sorry) ur. Ska genast ta mig ner till Kungälvs Biblioteks extremt välsorterade musikavdelning. Tack för tipset, L!
