kindofblue

Uppfostran är inte lätt. Uppbackad av barnpsykologen Jesper Juuls bok "Här är jag, vem är du?" har jag senaste tiden anammat en del nya idéer om hur man tar sig ur tjatsituationer. Tanken är enkel. Säg nej, max en gång, och förklara varför du säger nej. Var tydlig. Ignorera sen barnets vädjanden. Men... frågar sig vän av ordning: känner sig inte barnet avvisat då? Jovisst, det är liksom tanken. Detta har visat sig fungera bra. Tills nu - när boomerangeffekten börjar ge sig tillkänna ... vilket nedanstående vardagshistoria exemplifierar.

Jag sitter vid köksbordet. Bredvid mig sitter Elias. Han äter frenetiskt ur en skål med yoghurt och müsli. 

"Elias! Vill du ha lite mer yoghurt?"
"Vaa saa duu?"
"Jo, jag frågade om du vill ha lite mer yoghurt."
"Jaa höö ittte vaa du säjjer ... jaa haa ingeen aaning!" 

Elias slår dramatiskt, och flinande, ut med händerna; inte helt olikt en italiensk fotbollsspelare som precis sparkat ner motståndarlagets stjärna.

"Yoghurt, sa jag!"
"Vaa? ... jaa försååå itte vaa du säjje!", säger han och himlar med ögonen.
"Men, hörru ... du hör väl visst vad jag säger?", försöker jag utmattad.

Han tittar avmätt på mig och lyfter aristokratiskt på ögonbrynen.

"Dee speelaar inge rooll!".

Dialogen ovan är en transkript, väsentligt nedkortad. I verkligheten är den tio gånger längre.

Umgänget med ett litet barn kan i många avseenden liknas vid det man har med senila människor. Det finns en stor dos monotoni i samtalet. En "viss" upprepning. Mycket Sisyfos. Ibland blir dialogon rena parodin på Abbot och Costello, vilka också hade den kommunikativa repeatknappen väl intryckt. 

Men det finns en viktig skillnad mellan barnet och den senile (bortsett från antalet kaffekoppar per dag, andelen äkta tänder och en osund vurm för Lasse Berghagen): Barnet vet om att det upprepar sig, den senile har inte en susning. 

Dessutom är barnets upprepande en spegelbild av dig som förälder. Det är en verbal boomerang (i det här fallet med courtesy of Jesper Juul). Det är nämligen dina ord och fraser som upprepas. Elias filter för sina föräldrars, mer eller mindre lyckade, nyckelfraser för uppfostran är nästan kusligt effektivt. Allt fångas upp. "Sluta" och "lägg av!" kommer från mamma. Från mig har han snappat upp charmiga uttryck som: "Det hjälps inte!", "Jag har ingen aning!", "Det spelar ingen roll", "Va? Jag hör inte vad du säger när du talar med nappen i munnen.". Det sista har han modifierat till ett högdraget "Va? Vaa saa duuu?"..."Jag hööö itte vaa du sääjer".

Tack så hemskt mycket, Jesper!

---------

Idag är världens bästa låt "Nobody's Baby Now" med Nick Cave. Lyssna här!