Bland donuts och rednecks



I natt avgörs presidentvalet i USA. Jag hoppas liksom 97 procent av svenskarna på Obama. Morgontidningen visar med röd och blå grafik hur röstningen antas gå i de olika staterna. Ironiskt nog har rednecksens förkämpar, det republikanska partiet, röd färg. Republikanernas röda områden ger alltså mig som svensk - förutom en fingervisning om valutgången - en lättöverskådlig geografisk översikt om var i USA andelen lågpannade hockeyfrillor med tillhörande hagelbrakare får antas vara extra hög.
Med andra ord: Något man inte fick lära sig på geografilektionerna i femte klass.

Dagens låt: Kids in America - Kim Wilde


Och så kravlade jag till slut fram från under min sten och hittade den här pärlan ...

... så jäkla bra! NU (till sist) är jag avundsjuk på er som såg Silverbullit på Way Out West!



En låt med Band Of Horses som jag helt hade missat ...

... hur nu det är möjligt?

Band of Horses - The end is not near (it's here)

Bra!

Skillnaden mellan en macka och en smörgås

Min son är ordmärkare. Och brödexpert.

"Pappaa, jag vill ha en macka", säger han till mig och tultar in i rummet. "Men det ligger ju en på bordet", svarar jag och pekar på den oätna frukostmackan med prickig korv som ligger på vardagsrumsbordet. "Nej, det är ingen macka, det är en smörgås", får jag till svar och försvinner i ett moln av logik.

Vi dividerar fram och tillbaka om huruvida det är en macka eller inte. Min son tittar bekymrat på mig med en min som avslöjar att han tycker att jag är mindre begåvad. Sedan får jag en semantisk bitchslap om skillnaden mellan en macka och en smörgås. En smörgås är smörad och har pålägg. En macka, däremot, är fri från tillbehör.

Det vet väl alla.

Dagens upptäckt på Spotify: Savoy Brown - "When I was young boy"



På bilden: en smörgås (ej att förväxla med en macka alltså!)

Än är inte sommaren över

Enligt wikipedia sjunger syrsor genom att gnida täckvingarna mot varandra, och framkallar på så vis ett förhållandevis kraftfullt ljud. Undrar om syrsan utanför mitt fönster läst detta? Jävla syrsa! Vad är grejen? Det är snart vinter, men syrsan gnider bekymmersfritt på, mitt i natten, utan en tanke på tidpunkt eller årstid. Går inte syrsor i idé eller nåt så här års? Inte den här, tydligen. Det hela är mycket störande. Som att ha en full John Cale till granne.

Dagens låt: Velvet Underground - "Venus in furs"


Back to life. Back to reality.

Det är måndag morgon. Jag är tillbaka från en underbar helg i vår vackra huvudstad. En helg som som avslutades med Leonard Cohen i Göteborg. En 74 år ung Leonard Cohen, som med spänstiga steg sprang in på Scandinaviums scen för att under tre timmar trollbinda oss i publiken med en av årets bästa konserter. Kanske till och med årets bästa. Vilken show! Recension kommer under dagen. 

Morgonens låt är en av gårdagens höjdpunker: Take this waltz.


Det är måndag morgon och mitt huvud känns så tungt ...

Dagens låt: Geraint Watkins - Chagrin

Walesare som släppt ett vackert litet album: In A Bad Mood. Den här akustiska versionen av "Chagrin" är vemodig som en höstdag.

När bebisen kommer tänker jag spela den här låten

Xylofon, dragspel och trummor. Cirkusmusik möter fransk film, arrangerat som "Rockabye Lullabys".

Detektivbyrån - Om du möter varg


Tom Waits: kungen av oneliners

"I'm afraid I'm gonna be walking along someday in Los Angeles and drop into a manhole, and down there's gonna be 500 unemployed bossa nova musicians and they're gonna 'Girl From Ipanema' me to death ..."

Tom Waits - Jersey Girl

Jodå, det är Tom Waits som gjort låten. Den låt som Springsteen senare tog upp i sin repertoar och gjorde till sin. Waits, som är en Springsteenfantast, lär ha sagt: "Bruce Springsteen? Well, I've done all I can for him. He's on his own now ... "


Annons: Treårig pojke bytes mot högtalare

"Fuck you I won't do what you tell me - motherfuckers!"
Där har ni det. Elias nya motto. Dagens låtval är därmed självklart:

 Rage Against The Machine - Killing in the name


Musik för en slö söndag

Olika sorters musik passar för olika tillfällen, stämningslägen och dagar. Så, vad lämpar sig för en slö söndag vid stereon? Kanske något med Tom Waits*. Varför inte hans vackra "Who are you".

Lyssna på "Who are you".

*Tom Waits passar förvisso för alla tillfällen.


Gårdagens fynd: barndomen



Jag blev av med mina vinyler för ett antal år sedan i samband med en flytt från huvudstaden. Men, den enda skiva jag verkligen saknat är Eric Burdon & The Animals Winds Of Change. Den var soundtracket när jag tog mina första stapplande steg in i musikens värld. Den är min barndom, min historia. Eric Burdons nasalt hesa röst är upptagen i mitt DNA. Jag vet inte hur många gånger jag spelat den proggpsykedeliska covern på "Paint it black", eller sjungit med i den vackra "San Fransiscan Nights": 

"On a warm San Franciscan night / Angels sing, leather wings / Jeans of blue, Harley Davidson's too / On a warm San Franciscan night / Old angel, young angel / Feel all right /On a warm San Franciscan night / I wasn't born there/Perhaps I'll die there / There's no place left to go / San Francisco."

Jag hittade det saknade (och älskade) albumet i en lågprisback på gårdagens skivmässa.
Vad det kostade? 10 spänn!


 


Skivmässa

Idag besöker jag skivmässan på Kåren, Göteborg. Och trängs med andra nördar. 
Dagens låt: "New York I love you but you're bringing me down" - LCD Soundsystem

Friday I'm in love

En gammal vän till mig hade en bisarr vana. Han åt ketchup till all mat. Och då menar jag verkligen all mat. En torsdag i skolmatsalen fick jag stoppa honom då han greppade efter Heinzen för att piffa upp pannkakorna. Jag kom att tänka på honom igår, när jag läste Stephen King, till tonerna av Emmylou Harris. Även det en tveksam kombination.

Solen skiner igen. Förkylningar och ryggskott är övervunna. Klarade igår av en hel fotbollsmatch utan att skada mig, en triumf i det lilla. Väl hemma efter matchen var sonen vaken, på tok för sent för en treåring (23:00). När han tittade ut genom fönstret och såg den nattsvarta himlen insåg han detta själv och utbrast i ett lillgammalt: "oooj, nuu måsste jaa lägga mig ... klockan är halv mycke!" . Världens bästa låtar för dagen är: "The Wrote & The Writ" med Johnny Flynn och "Workingman's Blues #2" med Bob Dylan.


Vilken comeback av The Verve!

I Bram Stokers roman om Dracula finns en karaktär med det statsministerklingande namnet Renfield. Han är en slags sidekick till greven, och äter flugor, spindlar och - i ett fall - en hel fågel, med fjädrar och allt. En fågel som han sedan kräks upp. Jag tycker det är lite roligt. Men det var inte det inlägget skulle handla om. Det skulle handla om The Verve, som med nya albumet Fourth gjort en strålande comeback. Och sistaspåret "Appalachian Springs" är tveklöst världens bästa låt idag. Lyssna här!

Herr Före och Herr Efter (eller: för fet för en profilbild)

Hur många av er kan säga att ni tagit er igenom sommaren och kommit ut på andra sidan som en smärtare person. Inte många gissar jag (sommarens alla frestelser tillåter inte det). Men det kan jag. I april vägde jag 89 kilo (min matchvikt som vältränad idrottsman var när det begav sig cirka 74 kilo) och skrev några rader om mitt kroppsliga förfall, vilka aldrig publicerades på bloggen. Här är de:

"Kära dagbok. Bli aldrig fet om du har en fotograf till fästmö. Inget, jag upprepar: INGET, är så deprimerande som att se tio nya extrakilon inklistrade i familjealbumet. Med kinder som övermogna äpplen och plirande ögon som Rocky i tionde ronden, gör man därför bäst i att hålla sig undan paparazzin. Särskilt då man med dagens digitala teknik, på sekunden, får sitt korpulenta fejs slängt i fejset. Via i en liten display baktill på kameran tvingas man (motvilligt) konfrontera sitt alltmer Astrakanliknande anlete. Man tackar. Att man dessutom under fotosessionen får höra kommentarer i stil med: "Men älskling, nu blundade du på bilden igen", gör ju inte saken bättre. Särskilt då man inte alls blundade, utan bara är för fet för profilbilder."

Men, det var då. Sen började jag träna. Inte med någon politisk korrekt målsättning om att förbättra hälsan, nej siktet var inställt på att bli en Adonis, en åldrande Narcissus som kommer försent till jobbet eftersom han varken kan eller vill lämna sin helkropps-spegel. Kort sagt var målsättningen att göra kvinnor överflödiga. Att bli min egen stora kärlek. (Jo, jag skojar, men bara lite. Att gilla sig själv är trots allt viktigt.)

Nu, idag, väger jag 78 kilo. Det betyder i reda siffror att jag gjort mig av med elva kilo i (död)vikt, eller för att vara målande: tjugotvå halvliterspaket mjölk.

Det är mindre av mig, men mer jag

Dagens låt: "The Weight" - The Band



Förkylt.

Det är tisdag. Men det känns som måndag. Ute är det ljusgrått till grått. Då och då faller regnet. Jag har inte varit sjuk på evigheter, men nu är jag rejält förkyld, alltså sådär eländigt förkyld som (endast?) innehavare av Y-kromosomer kan vara. Jag som trodde jag var osårbar. Ha! Allt som krävdes var att dagiset öppnade sina portar igen, sen var det klippt. Så nu ligger jag här, anfäktad av barnbakterier. Utslagen och gnällig lyssnar jag på Bob Dylans Theme Radio. Vilket faktiskt inte är det sämsta. Han är en bra radiopratare Dylan, en naturlig storyteller. Han blandar citat, gammal bortglömd musik, och har ett drivet manus - det är som att lyssna till någon av hans låtar. Fast utan musik då. Temat för dagen är grannar. "Ju högre staket, desto bättre grannar", citerar han, och jag kommer på mig själv med att skrocka åt fyndigheten. Sen snyter jag mig högljutt, och gnyr lite Y-kromosomigt sådär.

Dagens favoritlåt är hämtad från 1995, från Seattles grungescen. Mad Season heter bandet som spelar dystra och suggestivt vackra "Wake Up". Sju minuter rätt in i mellangärdet:

Mad Season - "Wake Up" 

Mot åldrande finns inga botemedel

Aj! Jag har ryggskott. Orsaken är som så många gånger tidigare - korpfotboll. Trots rigorös träning hela sommaren, inkluderat en viktminskning på sisådär nio kilo, så pallar inte min överkullen-kropp fotboll i gå till joggingtempo. Den går sönder. Mestadels är det vaden som pajar (läs: muskelbristning). Igår - i matchens slutskede - han jag tänka tanken "gott, vaden håller...nu jäklar skall jag springa ikapp den där vänsteryttern..", varpå det sa "kloink" i korsryggen istället. Vad kallar man sånt? Ironi kanske? Jag som trodde att sommarträningen hade gjort ryggen osårbar. Fuck åldrandet! säger jag bara. Den enda förmidrande omständigheten med gårdagens kroppsliga debacle var att jag gjorde årets mål, tillika årets första. Direkt på avspark sköt jag bollen över hela plan och målvakten, och såg till min glädje bollen singla in i bortre krysset. En triumf i skymundan skulle man kanske kunna kalla det.

Dagens låt heter "Drifting" och framförs av Kansasgossen Andy Mc Kee. Om du gillar gitarrer, och bra gitarrister, så gillar du garanterat Andy. Killen är en virtuos på guran och förvandlar den till ett multiinstrument.

Lyssna och se honom briljera här!

Pusherman

I en av sina böcker besvarar Stephen King frågan om varför han skriver så ruskiga historier med att han inte har något val. Han menar att vi alla har olika filter, i vilka olika saker fångas upp. Vad som fastnar i just ditt filter är inte mycket att göra åt, men det som fastnar är det du måste uttrycka. Bra formulerat tycker jag. Så är det naturligtvis. Och svårare än så skall man inte göra det för sig, oavsett vilken form av skapande man ägnar sig åt. 

Min son Elias har också ett filter. Besserwisserfiltret. Milda till mindre milda tillrättavisningar av pappa är den nya agendan. Tiden av ödmjuk förundran är numera ett vackert minne. "Du glömde banka" säger han. Elias har registrerat allt jag någonsin sagt och gjort, och han har lärt sig snabbt. Han vet hur saker skall vara och göras. Därför får jag denna morgon kommentaren "du glömde banka".  

För att topprida mig ytterligare ägnar han sig dessutom åt skönsmässiga lögner. "Där hoppar en gråsparv", sa jag häromdagen. "Nej pappaa, det är ingen gråspavv, det e en gråsugga, vettu!".

Vad svarar man på sånt?

Banka, undrar du? Jo, jag måste banka ägget i diskbänken innan jag skalar det. Underförstått: Det fattar du väl, farsan!


Låtar för dagen:

Gone Daddy Gone - Violent Femmes (Lyssna här!)

Kids - MGMT (Lyssna här!)

Pusherman - Curtis Mayfield (Lyssna här!)



Musikvideor med det lilla extra

Björk - "It's oh so quiet"
Björk är ett litet isländskt troll. Underbart egensinnig, och troligen utan konkurrens när man summerar kreativitet per kvadratcentimer kropp. Något som avspeglas i hennes überkreativa, och ibland bisarra, musikvideor. "It's oh so quiet" är regisserad av geniet Spike Jonze - en fröjd både för ögon och öron. Kolla in videon! 



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0