kindofblue

Häromdagen boostade jag några bloggar jag gillar. Jag glömde en. Det inser jag när jag idag ser att Skivgrisen pushar för Skuggans blogg. Jag vill inte vara sämre och gör detsamma. Inte mer än rätt med tanke på att Carl från Skuggan nyligen var inne på min blogg med glada tillrop och en önskan om en möjlig visit. Vilket jag naturligtvis gjorde, glada tillrop skall nämligen premieras. Och besöket är jag glad för. Skuggan är förutom en väldigt bra musikblogg, även ett Göteborgsband som lägger upp sina låtar allteftersom de utvecklas. Och jag gillar verkligen vad jag hör. Min personliga favorit heter "Västergatan" och är - även om den enligt Skuggan inte är färdig  - riktigt bra!

Länk till Skuggan och "Västergatan" ...

Den uppmärksamme har förmodligen konstaterat att jag inte har några länkar i min blogg. Det betyder dock inte att jag inte uppskattar andra bloggar (för det gör jag visst det). Bara att jag är slapp. Därför gör jag idag bot och bättring och länkar till några bloggar jag läser och uppskattar. Bra bloggar som förtjänar extra uppmärksamhet, och en kort förklaring till varför de gör det.

Skivgrisen - musikblogg
Varför läsa? För att de fyra skivgrisarna är ena jävlar på musik. Stående på alla fyra bökar de upp intressant och bra musik, från förr och nu. Den sammanlagda kunskapen, nördigheten, är imponerande. Det dessa herrar inte vet om musik är inte värt att veta. Dessutom är det väldigt snälla grisar vi talar om.

Go Fuck Alice - musik- och dagboksblogg
Varför läsa? Därför att Alice är en jävel på att skriva vackert och rörande - om sig själv, om livet och om musik. Gillar man att läsa långa och fina texter är detta bloggen att besöka. Sedan är Alice generös och "bjuder" ofta på musik och musiktips som (nästan) utan undantag hamnar högst upp i playlisten.

Fotogrodan - fotoblogg
Varför läsa? Delvis för att Fotogrodan drivs av min fästmö. Men framförallt för att hon är en jävel på att fotografera. Bilderna på bloggen är högklassiga. Och det är inte, som man kanske tror, en partisk uppfattning: det är ett faktum. Och om inte detta övertygar dig att besöka Fotogrodan, så kanske chansen att hitta bilder både på yours truly gör det.

Nederbird - blogg som betraktar livet
Varför läsa? Därför att Johnny är en jävel på att skriva; om livet och om vardagssituationer. Alltid från ett humanistiskt och psykologiskt insiktsfullt perspektiv. Ett annat skäl är att han i ett blogginlägg kallat mig "stilig".

Gorillan - musikblogg
Varför läsa? Därför att Gorillan med djävulsk uppdateringshastighet ger dig alla tips du behöver inom soul och indie mm, från alla tidsepoker. En högintressant måste-blogg när det gäller musik.

Matte matar monster 2.0 - politik- och dagboksblogg
Varför läsa? Först och främst därför att Matte är en jävel på att skriva. Han varvar vardagligheter med fantastiska inlägg om politik. Politiskt formulerar sig Matte bättre än någon annan jag läst, oavsett media, och oavsett åskådning. FRA, Alliansengänget, Göran Persson, Jan Björklund - allt och alla får smaka på Mattes retoriska begåvning.

1985 var jag på Ullevi och såg Bruce Springsteen. Jag var 16. Det var en magisk afton. Bruce och E-Street Band var i högform. Ullevi skakade under publikhavet. (Publiken hoppade faktiskt såpass till musiken att man efteråt tvingades att renovera och förstärka arenan innan den på nytt kunde användas i konsertsammanhang.) Vädret var medelhavsvarmt. Göteborg var kaos och eufori. 100 000 människor var i rörelse i innerstaden, Avenyn var fullsatt. Efter konserten var man tvungen att gå armgång med sina vänner, annars tappade man bort varandra, bokstavligen. (Betänk att detta var före mobiltelefonens intåg.)

Perioden före och efter konserten lyssnade jag mer eller mindre sönder hela Springsteens katalog. Jag älskade It's hard to be a saint in the city, Point Blank, Downbound Train, Thunder Road. Sedan slutade jag lyssna på Bruce. Inte helt, men han hamnade allt längre back i skivbackarna, annan musik sprang om New Jerseys stolthet*.

Bruce har återvänt till Sverige åtskilliga gånger sen den där magiska sommaren 1985, men jag har aldrig kommit mig för att gå att se honom igen. Varför vet jag inte riktigt. Jag missade två hyllade konserter på Stadion 1999. Jag missade hans två lika upphöjda Ullevispelningar häromåret. Och jag hade tänkt missa honom den här gången med. Ända tills i morse, då jag fick frågan: "Vill du ha en biljett till Springsteen?".

Helt plötsligt var det 1985 igen. Jag hamnade i någon slags Springsteen-frenzy, blev ömsom nostalgisk, ömsom uppspelt, bad om betänketid, behövde räkna på om jag hade ekonomisk styrka nog, 650 kronor är trots allt en del pengar, särskilt för en oplanerad utgift. Sen snöt min fästmö biljetten mitt framför näsan på mig.

Så istället för att gå på Springsteen ikväll låter jag mig sköljas, våg för våg, av avundsjuka, min favorit bland dödssynder. Det hindrar mig dock inte från att lägga upp veckans blandband, som denna gång är en mix av mina Springsteenfavoriter. (Klicka på kassettbandet i marginalen för att lyssna! EDIT: Länk till blandbandet, här!)

Mina favoriter av Springsteen:

01. Badlands
02. It's hard to be a saint in the city
03. Growin' up
04. Lost In The Flood
05. E Street Shuffle
06. Thunder Road
07. The ghost of Tom Joad
08. Magic
09. Spirit in the Night
10. Atlantic City
11. Blinded by the Light
12. Jungleland

* När jag, så här i efterhand, läser blogginlägget, inser jag att texten i stort sett är en rip off av Lasse Berghagens "Teddybjörnen Fredriksson". Bruce, han var min bästa vän, när jag var ett litet barn. Men jag glömde bort min vän. Typ...

Åh, en sån helg. Spansk EM-vinst, trevlig bloggträff med skivgrisar (TP och Gonzo) hemma hos Gonzo, öl och rosé, inte bara fredag utan även lördag.

Under söndagen är jag och min tvåårige son Elias ute och går vår vanliga skogsrunda. (Elias var också med under lördagens bloggträff. I dörren möttes han av Gonzo iförd hög svart tyrolerhatt.) Vi passerar huset där Gonzo och hans flickvän bor. "Där bor Gonzo och hans flickvän" säger jag och pekar mot huset. "Gonzo bor där", svarar han. Vi går vidare under tystnad. Efter cirka femti meter vänder sig han sig mot mig igen. "Gonzo bor däeerbotta pappa!" ... tystnad igen, han ser ut att fundera. Sen fyller han i: "En lustig man!". 

Hursomhelst, öl och rosé två dagar i rad sätter sina spår. Det kombinerat med ett förändrat, och förbättrat, kostintag bestående av abnorma mängder fibrer och ägg ger sig till känna i magen, som idag består av 98 procent luft och 2 procent övrigt. 98-procentaren är förrädisk. Det är lätt att tro att man har att göra med en 100-procentare, och det kan straffa sig. Dessutom är 98-procentaren synnerligen irriterande; går man på muggen är allt som kommer oftast en högljudd fjärt. Och att gå på muggen enbart för lite akustiska sensationer känns onödigt, men betänker man de övriga två procenten innebär en carefree gångfjärt en rysk roulette med underkläderna som helst bör undvikas.

När jag tänker närmare på saken, alltså alkoholens effekt på magen, måste jag säga att det är ett under att så många parbildningar trots allt blir av. Jag menar (nu var det förvisso ett tag sen jag själv deltog i ritualerna), själva datingperioden är ju ett rent helvete sett ur magens perspektiv. Alkohol är inte sällan inblandat i någon form. Detta kombinerat med den naturliga nervositeten leder till att man första månaden konstant går omkring på tå, osäker, och med en mage som en zeppelinare. En tändsticka och man är historia. Var och varannan sexspalt brukar i tid och otid dryfta problematiken kring för tidig sädesavgång. Big deal i jämförelse med för tidig luftavgång. Det är förödande på allvar. Hur många dejter måste inte avbrytas med någon lam ursäkt på grund av att toaletten ligger inom höravstånd för objektet för din ömma låga, och med alltför tunna väggar att komma ut därifrån med någon form av sexighet i behåll.