Dylan - världens första rappare?
Fotbolls-EM är inte bra för den här bloggen. Det är allt jag kan säga. Återkommer imorgon med nya friska tag. Lyssna på Bob Dylans briljanta "It's alright ma (I'm only bleeding)" från 1965 så länge. Vilken rytm och textmässigt flow den har, världens första raplåt. Genialiskt.
Bob Dylan - "It's alright ma (I'm only bleeding)
Antalet favoritlåtar signerade Paul Weller börjar bli tämligen ändlöst ...
Lite solskenspop i värmen
Det verkar som om solen och värmen är här för att stanna. Då passar det bra med lite (bortglömd?) solskenspop från det glada 60-talet (1967). Här är "Kites Are Fun" av Free Design.
Veckans Gäst-DJ: Min son
- Velen pappa...jag vill se veelen!
Undrar du vilken musik som är hetast bland våra allra yngsta samhällsmedlemmar? I så fall, look no further, jag låter helt enkelt min son besvara frågan. Svaret är nämligen Velen. Eller Juvelen som vi vuxna kallar honom. Juvelen och videon "Don't Mess" är grejen just nu bland kids födda runt 2005. Hippare än så blir det inte. Falsettsång och disco is the shit; det är det som kommer få de de blöjbeprydda rumporna att skaka i sommar.
Eftersom min son är en taktil kille, sitter de flesta dansrutinerna redan som gjutna. Han har koll på dansarnas Saturday Night Fever-inspirerade handfladder. Juvelens huvudskak är rena barnleken. Dessutom körar han till Juvelens Princeliknande falsett: "Whoooo". Och även om min sons falsett låter mer "Muuuuu" än "whoooo", skall han hedras för att han testar sina röstmässiga gränser. För övrigt är kanske "Muuu-falsetten" bara en konsekvens av alla "Hur låter djuren"-böcker han överdoserat sen dag ett. I så fall går det över med tiden.
Textmässigt är han inte riktigt hemma än (främst på grund av bristfällig engelska), men när Juvelen sjunger refrängen "Don't mess around with my love", sparar min son sannerligen inte på krutet: (don't mess around with) "MAJ LAAA" (don't mess around with) ..."MAJ LAAAA!".
Dagens låt: "Free Money" av Patti Smith
En fenomenal låt. Noterar också att videon serverar några av Mapplethorpes klassiska svartvita foton på Patti. Ett av dem pryder faktiskt hallen hemma hos oss. Nu pryder den min blogg. Bara en sån sak.
Dagens låt: Grounds For Divorce
Jag är skadad, muskelbristning i vaden. Orsaken heter korpfotboll. Ja ja, det var väl väntat antar jag. Så är det att bli äldre. Tiden är inte på ens sida när det kommer till sport, oavsett vad Rolling Stones sjunger. Nu linkar jag omkring på ett ben och säger saker i stil med "oj oj oj" och "åh, vad det är synd om mig". Säg hej till gubben. Dagens låt får därför bli lite av det gubbrockiga slaget. Inte min grej normalt. Men Elbows "Grounds For Divorce" gillar jag. Låten återfinns på senaste albumet The Seldom Seen Kid. Jag är särskilt förtjust i det lugnare partiet (0:54 och 2:22) där sångaren Guy Garvey med en vacker falsett sjunger raden "There's a hole in my neighbourhood down which of late I cannot help but fall". Det är väldigt fint, tycker jag.
Och vill sonen hellre dansa balett, eller whatever, så går det precis lika bra.
"Come on skinny love what happened here"
Edit: Gåshudsvarning vid 2:27.
Återfall i gamla synder
Det får till följd att jag väljer cigg baserat på vilken varningstext jag står ut med att läsa. Förnekelse är ju en förutsättning för en rökare. Åtminstone nuförtiden. För det kräver sin man att lättjefullt njuta av livet till texten "Rökning dödar." (en text de flesta paket har på framsidan numera). Därför vänder jag på paketet för att leta upp ett paket med lämplig varningstext. "Rökning kan leda till en långsam och smärtsam död" åker raskt tillbaka i hyllan. "Rökare dör i förtid" likaså. För ett ögonblick funderar jag på att ta ett paket som lyder: "Skydda Barnen. Utsätt dem inte för passiv rökning". DET hade varit en finfin hämnd för alla passiva luktstunder man utsätts för som förälder ("mohahaha", skrattar jag för mitt inre, samtidigt som jag bekymrar mig för de morbida vägar min hjärna tar i fantasin). Jag väljer till slut ett paket med texten "Rökning får din hy att åldras". Den texten kan jag blossa till. Jag fruktar inte åldrandet.
Dagens låt: Rufus Wainwright - Cigarettes and Chocolate Milk
Musik jag borde återvända till lite oftare: Iron and Wine
Översteskägget Sam Beam, a.k.a. Iron and Wine med en av de vackraste (snacka om trollmorvarning!) låtar jag vet: "Cinder And Smoke".
Dagens låt: Falling and Laughing (Orange Juice)
Edwyn Collins är en grym kille. Orange Juice var ett grymt band. "Falling and Laughing" är en grym låt.
Nattmusik: Nick Cave & PJ Harvey - Henry Lee
En av förra årets bästa låtar: "The Devil"
Och när man hittar en sådan låt vill man naturligtvis dela med sig. Så man trycker in cd:n i spelaren samtidigt som man trycker mute på teveapparaten. Och så startar låten.
Olyckligtvis är det i just den här sortens låtar som man tvingas hyscha förstagångslyssnare, som annars redan efter tjugo sekunder tappar koncentrationen, eftersom en stum Martin Timell samtidigt bygger en trädkoja av kött på TV4, bara för att sedan, vid själva briserandet av låten, vakna upp ur sina handyman-drömmar och upptäcka låtens storslagenhet. För att därefter be den nonchalerade och, med rätta, småsure DJ:n om en omlyssning, eftersom "låten var så bra".
Nedanstående stycke är skrivet för att undvika detta.
PJ Harvey sjunger här med en skör, nästan viskande, röst. Rösten och det monotont klinkande pianot driver låten varsamt framåt, för att bit för bit stegra den mot det crescendo som man instinktivt vet är i antågande (utan att veta när). Och man får vänta relativt länge, drygt halva låten, men efter exakt en minut och trettioåtta sekunder (1:38) blir man rikligt belönad för sitt tålamod.
Nattmusik: Elliott Smith - A fond farewell to a friend
Run that body down
Paul Simon - Run That Body Down
På torsdag spelar Television Personalities på Pusterviksbaren
Gårdagens rosévin lyckades nästan med sin illasinnade plan att hålla mig borta från datorn. Men, med fem minuters marginal hinner jag klämma in dagens låt: "Part Time Punks" av Television Personalities. Ett band som för övrigt kommer till Göteborg och Pusterviksbaren på torsdag. Kul!
Dagens låt: Blister in the sun
Hursomhelst, fokus nu, dagens låt var det. Den poppade på sätt och vis upp i Kommentatorsfälten på ovan nämnda blogg där det yvades om att Violent Femmes debutplatta faktiskt var något som det borde yvas om. Och det håller jag med om. Dagens låt "Blister in the sun" är öppningspår på albumet. Första gången jag hörde den var i filmen Reality bites. Ethan Hawkes spelade mot Winona Ryder. Ethan var en rock 'n' rollslacker med kvinnotycke. För mig var det en rollbesättning som gjorde filmen omöjlig att tycka om, jag kunde inte tro på det, på honom. För mig var han fortfarande den stammande killen i Döda Poeters Sällskap, och det borde han varit för Uma Thurman också. Ethan må vara en reko kille, men har var inte med på min shortlist över Umas potentiella makar, om man säger så...
"Blister in the Sun" är däremot en klassiker.
Har jag nämnt att detta är världens just nu bästa låt?
Fleet Foxes - "Mykonos".
När jag ser det här, önskar jag att som ung bytt ut fotbollen mot en gitarr...
Det ser så roligt ut. Så försvinna-bort-i-tid-och-rum roligt. Och det låter fantastiskt.
Klippet är "stulet" från Pitchfork TV. Electro-punkarna !!! och svenska electronicabandet The Field tar en paus för ett jamma tillsammans i Brooklyns Treefort Studios.
Låten heter "Heart of hearts". (Jag råder dig att klicka på länken!)
Tillåt mig att utbrista i ett stort jäkla WOW!
Ice Cube levererar dagens låt
..."It was a good day". Soft gangsta som påminner om (sedan länge) svunna tider. Och - tyvärr - om förlorad ungdom. Minnena poppar popcorn i mitt inre. Basket på Samskolans skolgård, skrattande vänner, blodvite, Örgryte Hellplayers, Askim Nerds, bisarra spelarpresentationer med ännu bisarrare smeknamn, tvåtaktare, layups och det metalliska ljudet av basketbollar som träffar asfalten. Lyckliga minnen. Alla till tonerna av hip hop.
