pang
Lite söndagsmusik ...
.
Snart kommer årslistan ...
.
Dylanska visdomsord till alla män som haft turen att hitta en bra kvinna
.
... så undviker du att göra Blood on the tracks till ditt soundtrack, och If you see her, say hello till "din låt".
.
KIND OF BLUE ÖNSKAR ER ALLA EN GOD JUL!
Samtal med en treåring
Kanske drömmer han om att bli fåraherde?
Det är en gråtrist söndag och utanför öser regnet ner. Jag sitter vid datorn och skriver. Bredvid mig står Elias och "konverserar", helt okänslig inför det faktum att han stör sin far. För ögonblicket har han lämnat sitt stumma tillstånd och talar med en frenesi som skulle få en TV-shopspresentatör att verka lågmäld. Han fäktar med armarna och pladdrar på som en sällskapssjuk pensionär.
"Jag talar svenska!", säger han. "Okej" svarar jag, "kan du tala engelska då?". "Okeej, vänta här ... jaa komme snaat!". Sen springer han i full fart ut ur rummet, till sin mamma som ligger i sängen, för en snabbkurs i engelska. En minut senare kommer han galopperande tillbaka med andan i halsen; han snubblar in i rummet. Överlycklig. Ansiktet består av mjölktänder. Ögonen lyser med ett Carola Häggkvist-glitter. "Helluu... maj näjm iss Eliass!", säger han triumferande och slår sig sedan ner på stolen bredvid.
Utanför fortsätter regnet att ösa ner. Det är tre dagar till jul och all form av julstämning saknas. Det hjälper inte att Frank Sinatras Christmas Album utgjort musikalisk fond under dagen. Det hjälper inte att granen är Disneyperfekt; inte ens högen av vackert inslagna julklappar under Disneygranen hjälper. Elias noterar smattret mot fönsterrutan och ber mig vinkla upp persiennen, så att han med egna ögon kan titta på ovädret, eller "ormvädret" som han kallar det. "Det asregnar", säger han. "Jaa illar inte asregn.". "Jaa illar itte asregn...och jaa illar inte drakar. Och tomten illar itte asregn heller...".
Hoppas tomten kommer, trots det ...
Antony and the Johnsons på Cirkus i Stockholm 19 mars
Fan.
"...They've got cars big as bars. They've got rivers of gold ..."
"... But the wind goes right through you / It's no place for the old / When you first took my hand on a cold christmas eve, you promised me Broadway was waiting for me
You were handsome / You were pretty / Queen of new york city / When the band finished playing they howled out for more / Sinatra was swinging, All the drunks they were singing / We kissed on a corner then danced through the night
The boys of the NYPD choir were singing Galway Bay / And the bells were ringing out for christmas day..."
.
Musiken jag ständigt återvänder till
Vi tar väl några fler favoritlåtar från 2008 (34-36) ...
34. Week Off - Malcolm Middleton (Sleight Of Heart)
Det här albumet - som för mig är helt nyupptäckt - kommer att hamna högt upp på min årsbästalista. Och Week Off har en helt underbar piano-/stråkslinga som för tankarna till både Badly Drawn Boy och Ben Folds. Nog sagt?
.
35. Another Day - Jamie Lidell (Jim)
Nu när vädret är så bistert, grått och aptrist är det skönt att värma sig (i brist på öppen spis, bastu, medelhavssol, eller i mitt fall: fungerande element) med lite trallvänlig, somrig soul. Jamie Lidell kombinerar för övrigt på ett intressant sätt Buddy Hollys glasögon med Frank Nittis kostym i "the untouchables", och toppar det hela med Stevie Wonders röst ...
.
36. Chagrin - Geraint Watkins (In A Bad Mood)
Walesaren är något av en musikens legoknekt och har hyrt ut sina tjänster till såväl Clapton som Van Morrison. In a bad mood är en sorgsen och vacker blues-jazz-rock-platta, som jag ger mina varmaste rekommendationer.
Kids ...
Ett fascinerande fenomen med området där vi bor är att populationen består av fler gångstavar än människor.
Det är måndagen den 15 december. Ute är det grått. Från fönstret kan man se pensionärerna promenera gatan fram med sina stavar hängande utmed sidorna, på väg upp i skogen, på jakt efter det lilla solljus som årstiden erbjuder. Själv ligger jag nerbäddad och läser Jonathan Safran Foer. Jag är förkyld. Återigen. Och det är HSB:s fel. Våra "panoramafönster" saknar lämplig isolering och värmen i elementen orkar inte ta sig högre upp i huset än till andra våningen. Vi bor på fjärde. Jag funderar på att skicka HSB ett kuvert med snor.
Elias är inne på sin fjortonde dag som bebis. Han vägrar prata. De enda ord han yttrar är "ja" eller "nej". Utöver det gnyr han likt en nyfödd. Denna fixering - sannolikt en konsekvens av Marias alltmer rundade mage - lämnar mig och Maria med dubbla känslor: å ena sidan är vi imponerade av hans uthållighet då han vägrar att kommunicera med annat än pantomim och grymtningar, å andra sidan har vi lärt oss avsky pantomim och grymtningar. Fuck Marcel Marceau, liksom.
Endast för korta ögonblick återgår han till sitt normala jag och börjar tala, och då uppseendeväckande välartikulerat, lillgammalt. Han är som en val som bryter havsytan för luft när han sprutar ur sig uppdämda ord och tankar.
Igår, efter 36 (!) timmars regenerering, bröt han äntligen tystnaden:
"Grodor har händer ... men dom har inga vantar!"
"Jaså? Fryser dom inte då?"
"Joo ... men dom haa inga penga att kööpa vantar föör!"
"Inga pengar?"
"Nää...inga penga ... det har dom itte ... alldeles riktitt..."
.
MGMT - Kids
This is so swell ...
... Swell Season - Falling Slowly
Visioner om Johanna och bloggtrötthet ...
Så jag sätter mig i svärfars bil och petar in Blonde on Blonde i spelaren. Rainy Day Women 12 & 35 startar, men jag jag klickar snabbt fram till spår 3, Visions of Johanna. Sen höjer jag ljudet till en nästan olidligt hög volym; Dylans omisskännliga munpel sveper ut genom högtalarna och följs av den inledande raden:
"Ain't it just like the night to play tricks when you're tryin' to be so quiet?"
Och jag börjar fundera.
Vad är poängen, egentligen, med att jaga ny musik? När man har Bob.
Nej, nu tar jag en paus.
Jag återkommer när jag gått igenom Dylans katalog!
Årets låtar 20-33 (Blandband)
01. The Conversation - The Lodger (Tempostark pop)
02. Young Love - Mystery Jets (Pop med marschtoner)
03. Pieces Of What - MGMT (Mmmm... oemotståndligt.)
04. Gillian Was A Horse - Damien Jurado (Från Caught In The Trees, ett av årets bästa (och mest bortglömda?) album)
05. Two Daughters And A Beautiful Wife - Drive-By Truckers (Fortfarande ljuvligt bra. Älskar när banjon kommer in 0:34. Briljant!)
06. The Old Days - Dr. Dog (Dr. Dog stjäl lika skamlöst som Håkan Hellström. Från Beatles, från Kinks etc. Vet inte var dom snott det här, men visst känns det igen? Bra är det hursomhelst.)
07. So Alone - Juliana Hatfield (Julia har gjort en av årets absolut bästa plattor. How to walk away, heter den.)
08. The Only Loving Boy in New York - Parker Lewis (Svenskt popguld.)
09. The Van Song - Hayden (En av favoritlåtarna från ett av årets favoritalbum.)
10. Stay (Just A Little Bit More) - The Do (Så bra, så bra!)
11. Bella - Angus & Julia Stone (En årets bästa plattor, som ingen känner till bara för att den kommer från Australien, heter A Book Like This. Glöm inte det!)
12. Today's Lesson - Nick Cave and The Bad Seeds (Ytterligare en favorit från Lazarus...)
13. Victor Jara's Hands - Calexico (Texmex-rock. Bra!)
14. Song To Bobby - Cat Power (Alla som hyllar Bob Dylan måste hyllas.)
* Blandbandet hittar du i marginalen.
Årets låtar 17-19 (fler guldkorn från 2008)
17. Collapsing at your doorstep - Air France
(No way down, EP)
Sverige är bra på ambient/electronica. Förmodligen är det en konsekvens av 70-talets P3-plåga popcorn, pong, och 80-talets invasion av Vic 20:or och Commodore 64:or. Nu kommer bebisarna. I form av det ena electronicabandet efter det andra.
Här är återigen musik som för tankarna till stranden, musik för hörlurar. Välkommen till relaxavdelningen.
.
18. My mistakes were made for you - Last Shadow Puppets
(The Age Of The Understatement)
Last Shadow Puppets har med The Age Of The Understatement gjort en Scott Walker-influerad platta, med Ennio Morricone-vibbar. My mistakes were made for you är min favorit.
19. Geraldine - Glasvegas
(Glasvegas)
Det är nästan tjatigt med alla band från Glasgow. Glasvegas är Lokko-hajpade. Geraldine heter den bästa låten på det eponyma albumet. Inledningen låter nästan lite Broder Daniel...
.
Årets låtar 16 - "Too high to move" (Quiet Village)
Årets skönaste musik. Barhäng möter skärgård, vågor slår mot klippor, fiskmåsar skriker på avstånd, varma vindar rufsar om håret och so(u)len smeker. Välkommen till stranden!
.
Årets låtar 15 - "Ce n'est pas bon" (Amadou & Mariam)
Nej, det här är inte illa. Inte illa alls. I bakgrunden står Magic Numbers Romeo Stodart och myser med sin gitarr.
Årets låtar 13-14 (Hip Hop)
Om Solomon Burke varit född på sjuttiotalet och ägnat sig åt hiphop hade han förmodligen sett ut och låtit som Cee-Lo Green. Det säger en del om hur mycket jag avgudar Cee-Lo Green, och framförallt: hans röst. Albumet Odd Couple innehåller kanske inte någon dunderhit som Crazy (men hur många album har sådana monsterlåtar, egentligen?) men saknar definitivt inte guldkorn. Eller vad sägs om Run?! Det borde väl vara en låt som får den mest obstinate hiphop-skeptiker att kapitulera - tre minuter ren energi, motsvarande tio Red Bulls.
14. Mr Carter - Lil Wayne
Trots, eller tack vare, att Lil Wayne gått omkring med brallorna hängande vid knävecken, med alla tisdödande byxuppdragningar det måste innebära, har han ändå lyckats uppbåda koncentration och kraft nog att skapa årets bästa hångelhiphop. (Som vanligt när det gäller nutida hiphop kommer i slutet av låten den lika oundvikliga (lika oundvikliga som Daniel Anderssons sidledspass) som fjantiga passagen om vilken storknullare han är, vilket tvingat skivbolaget att sätta på det sedvanliga klistermärket med "parental discretion is advised, explicit lyrics". Bortse från det, please, för detta är en riktigt bra låt. Tack!)
2008 - konserternas år
Med andra ord har jag nästan sett för många konserter för att kunna bedöma vilken som egentligen var bäst. Dessutom saknar jag helt de organisatoriska talanger som krävs för listskapande. Men jag skall trots mitt administrativa handikapp försöka.
Årets bästa konserter:
1. Band Of Horses, Sticky Fingers, Göteborg.
2. Fleet Foxes, Way Out West, Göteborg.
3. Håkan Hellström, Scandinavium, Göteborg.
4. Leonard Cohen, Scandinavium, Göteborg.
5. Okkervil River, Way Out West, Göteborg.
6. The National, Way Out West,
7. Neil Young, Way Out West, Göteborg.
8. Johnossi, Trägårn, Göteborg.
9. N.E.R.D., Way Out West, Göteborg.
10. Bon Iver, Pustervik, Göteborg.
Årets största besvikelser:
Flaming Lips, Way Out West
Iron And Wine, Way Out West
Årets bästa förband:
Cave Singers (Band Of Horses)
Anais Mitchell (Bon Iver)
Årets misstag:
Att jag sa att jag ville ha tid att tänka när jag erbjöds en biljett till Springsteen.
Årets nedrigaste fästmö:
Min. Som passade på att norpa nämnda Springsteenbiljett under nämnda betänketid.
----
Veckans blandband: "Årets guldkorn från scenkanten" (max 1 låt per grupp, Leonard Cohen undantagen)*:
(*Blandbandet "Live Highlights 2008" hittar du i marginalen)
01. Klubbland - Håkan Hellström
Klubbland var kanske inte den bästa låten under Håkans H:s Scandinaviumkonsert (Mixwits svenskhet är begränsad...), men absolut en av höjdpunkterna.
02. The Funeral - Band Of Horses
En konsert som hade allt. Gitarrmattor, själfulla sånginsatser, förväntan, biljett i sista sekunden och The Funeral. Ja, Band Of Horses var så jävla bra att jag direkt efter konserten ville skaffa helskägg, flanellskjortor och underarmstatueringar.
03. Helen - Cave Singers
Lyckades fånga publikens intresse, trots att huvudakten hette Band Of Horses. Respekt!
04. Man Must Dance - Johnossi
Alla jag talade med inne på Trägårn (och det var många) var helt tagna av konserten. Alla tyckte det var briljant. Göteborgspostens för dagen utsände tankeläsare och pajas hävdade däremot, i en recension som luktade personlig vendetta, att publiken var uttråkad och gav konserten 1 i betyg. Jag har fortfarande inte förlåtit honom för det.
05. Tell Me What It's Worth - Lightspeed Champion
Bortglömd pärla på Way Out West. Glest i publiken. Vilket var synd, för sångaren Devonte Hynes bjöd publiken på en energisk show.
06. Boy With A Coin - Iron & Wine
Sam Beam var Way Out Wests stora besvikelse. Trötta jammiga nummer med ryggen vänd åt publiken. Reggaeversionen av Boy With A Coin var dock riktigt bra.
07. Black - Okkervil River
Okkervil River är ett skitbra liveband, och har låtarna för att vara just det. Black var en av Way Out Wests höjdpunkter.
08. Start A War - The National
Mitt favoritalbum förra året var The Nationals Boxer. Briljant svärtade texter och tyngd i musiken var receptet. På WOW:s scen förvandlades sångaren/textförfattaren Matt Berninger från inåtvänd blyger till extrovert punkare. Det var härligt att se inlevelsen. Han sjöng varje ord med hela kroppen, för att orden verkligen betyder någonting.
09. Hoppipolla - Sigur Ros
Inför WOW var Sigur Ros Hoppipolla något jag absolut inte ville missa. Vilket jag inte gjorde heller. Och Hoppipolla var precis så trollsk och underskön live som jag hade förväntat mig.
10. Killing for Love - Jose Gonzalez
Hörde bara tre låtar med Göteborgaren Jose Gonzalez i Slottskogen och det lät fantastiskt bra, det lilla jag hörde. Årets miss och på samma gång: årets överraskning.
11. She Wants To Move - N.E.R.D.
Publikuppviglare i rakt nedstigande led från Sam & Dave. Way Out Wests absolut största extas med en publik som dansade som galna smurfar.
12. Oliver James - Fleet Foxes
I min bok (för det är min bok vi talar om nu!) Way Out Wests största stund. Magi. Flanell. Skägg. Stämsång. Gåshud på armar. Gåshud på ben. Tårar. Och en publik som mycket motvilligt slutade applådera - långt efter att Fleet Foxes lämnat scenen.
13. Yoshimi Battles The Pink Robots Pt.1 - Flaming Lips
Wayne Coyne promenerandes ovanpå publiken inuti en uppblåsbar och genomskinlig boll, och en scen full av konfetti och dansande Teletubbies är kanske den skönaste konsertöppning jag sett. Åtminstone showmässigt. Utöver det var Flaming Lips ganska trötta. Yoshimi Battles the Pink Robots var däremot lysande.
14. Hey Hey, My My - Neil Young
Jag var inte likt bortblåst av Neil som alla andra. Åtminstone tror jag det. Han var bra, fattas bara med den katalogen, men inte bäst. Old Man, Heart of gold och ovanstående låt tillhörde höjdarna.
15. The Partisan - Leonard Cohen
"Jag besökte Göteborg för fjorton år sedan. Jag var bara en pojke på 60 år." Charm, spelglädje och briljanta låtar. Cohen hade packat ner allt när han reste till Göteborg och Scandinavium. Och Leonards fingrar formligen flög över nylonsträngarna när han spelade The Partisan. Ganska imponerande för en 74-åring.
16. Take This Waltz - Leonard Cohen
Cohen dansade med hela Scandinavium. Ett minne för livet.
17. Your Fonder Heart - Anais Mitchell
Agerade uppvärmare åt Bon Iver på Pusterviksbaren. Och det gjorde hon jäkligt bra.
18. Skinny Love - Bon Iver
Något av en besvikelse, men ändå - så här när första intrycket lagt sig - en jäkligt bra konsert. Skinny Love var min introduktion till Bon Iver och den var galet bra live. En av årets låtar alla kategorier.
19. Bug in A Web - CALLmeKAT
Danska som hade det otacksamma uppdraget att som inhoppare värma upp publiken åt Okkervil River. Och det enbart med hjälp av en synth som såg ut som "hemmasynthar" gjorde på 80-talet. Lite klent kanske. Och lite synd om henne. Publiken snackade sönder hennes spelning, den veka ljudbilden hade inte en chans. Synd. Det gjorde att de flesta missade den här godbiten, som, enligt mig, är riktigt fin.
Årets låtar 12 - "Lost coastlines" (Okkervil River)
Årets låtar 11 - "He doesn't know why" (Fleet Foxes)
Fleet Foxes lär få med fler låtar bland "årets". Allt annat vore fel.
Bob Dylan kommer till Sverige ...
... närmare bestämt i mars 2009. Stockholm (23:e), Jönköping (27:e) och Malmö (28:e). Arkivera informationen i avdelningen "värdefullt vetande".
Biljetterna släpps den 9 december. Mer info hittar du här!
Bob Dylan - "Workingman's Blues #2"
På förekommen anledning: Årets låtar 9 & 10
Johorå, jag gillar visst up-tempolåtar. Här kommer två av årets mer ösiga favoriter.
9. "Snowblind" (+/- Plus/Minus)
En trestegsraket med följande toppar: 1:06, indiegitarrernas intåg i låten och 2:05, första stegringen av dessa samt 3:03, andra stegringen.
.
10. "The righteous path" (Drive-By Truckers)
Inga konstigheter. Bara rock 'n' roll som tuggar på från första till sista sekunden.
.
Årets låtar 8 - "Slipped dissolved and loosed" (Lambchop)
Jag börjar ana ett mönster. Vemod är uppenbarligen genvägen till min lista över årets låtar. Vet inte varför, men skyller på det svenska arvet. Dysterheten. Pessimismen. Det halvtomma glaset. Det är Bergmans fel. Det är Noréns fel. Och framförallt alla fotbollsmatcher framför teven, kommenterade av de bistra profetiornas okrönte kung, Bosse Hanssons fel.
Nåväl. Oavsett min vurm för dystra tongångar, och de fördelar de har när de gäller att ta sig in på min lista, så har Lambchop och Kurt Wagner fått till ett alldeles utmärkt album i Oh Ohio. Årslistepotential, utan tvekan.
Favoritlåten heter Slipped dissolved and loosed:
.
Var é brudarna? Här!
Jag balanserar just nu på en rakbladsegg. Har årets happening framför mig på lördag, men är lite oroad över min fysiska status. Ligger nedbäddad, tjock i halsen, seg i huvudet och är lika beroende av snytpapper som Nalle Puh av honung. Orkar med andra ord inte lägga ut texten idag utan fattar mig kort:
Varsågod, här är veckans östrogenstinna blandband*:
*Blandbandet hittar du i vänstermarginalen. Obs, ingen låtlista den här gången (host), glada överraskningar istället alltså.
Årets låtar 7 - "Om du möter varg"
Detektivbyrån - Om du möter varg:
.
Årets låtar 6 - "Where'er ye go"
1978 släpptes All Mod Cons av The Jam. 30 år senare upptäckte jag skivan, bandet - och i förlängningen även Paul Weller. Utan tvekan årets fynd. Paul Wellers senaste soloplatta 22 Dreams tillhör favoritalbumen 2008 - 21 låtar långt och lika spretigt som Pauls frisyr.
Här är Paul med min favoritlåt från albumet: Wher'er ye go. Enkelt, sparsmakat och mycket, mycket vackert.
.
Årets låtar 5 - "You're a wolf"
Förra onsdagen tipsade Jimmy på Skivgrisen om LA-bandet Sea Wolf och deras debutalbum Leaves in the river. Jag föll handlöst. Gitarrslingorna klistrade sig fast direkt och soundet var melankoliskt och bakåtlutat. Tveklöst ett av de bästa album jag hört i år. Kanske till och med i klass med Fleet Foxes.
Nyförälskad har jag sedan dess spelat albumet om och om igen. Och om igen. En sisådär tjugo gånger, gissningsvis. En av favoritlåtarna (för på den här plattan är det flera spår som slåss om favoritskapet!) heter You're a wolf, och den förtjänar med råge en plats bland årets bästa låtar. Enbart gitarrslingan gör det.
.
Townes Van Zandt - "Waiting around to die"
Från dokumentären Be here to love me.
Townes var en textförfattare av rang som skrev berättelser som träffar hjärtat med en Wilhelm Tellsk pricksäkerhet. Kort sagt en mästerlig singer/songwriter.
Lyssna på allt han någonsin gjort!
