kindofblue

Hyllningar är egentligen överflödiga. Seattlegrabbarna har tagit både mig och de flesta andra med storm i år. Och det är ödmjuka killar det är frågan om, nästan blyga. Under deras fantastiska tåralstrande spelning på Way Out West verkade de totalt omedvetna om sin egen storhet. Dessutom fick jag en fin Lassiehistoria under festivalen då jag snick-snackade med bandets gitarrist i väntan på Neil Young, som vore det världens mest självklara sak. Och han var minst lika störögt förväntansfull inför buffelskinnets konsert som jag. Där och då var vi bara två grabbar i publiken. Sånt ger pluspoäng i min bok.
Fleet Foxes lär få med fler låtar bland "årets". Allt annat vore fel.