En av förra årets bästa låtar: "The Devil"
Och när man hittar en sådan låt vill man naturligtvis dela med sig. Så man trycker in cd:n i spelaren samtidigt som man trycker mute på teveapparaten. Och så startar låten.
Olyckligtvis är det i just den här sortens låtar som man tvingas hyscha förstagångslyssnare, som annars redan efter tjugo sekunder tappar koncentrationen, eftersom en stum Martin Timell samtidigt bygger en trädkoja av kött på TV4, bara för att sedan, vid själva briserandet av låten, vakna upp ur sina handyman-drömmar och upptäcka låtens storslagenhet. För att därefter be den nonchalerade och, med rätta, småsure DJ:n om en omlyssning, eftersom "låten var så bra".
Nedanstående stycke är skrivet för att undvika detta.
PJ Harvey sjunger här med en skör, nästan viskande, röst. Rösten och det monotont klinkande pianot driver låten varsamt framåt, för att bit för bit stegra den mot det crescendo som man instinktivt vet är i antågande (utan att veta när). Och man får vänta relativt länge, drygt halva låten, men efter exakt en minut och trettioåtta sekunder (1:38) blir man rikligt belönad för sitt tålamod.
PJ Harvey är en sådan där artist som jag har tänkt att jag ska börja lyssna på men skjutit upp det på framtiden... fast nu blev jag lite mer inspirerad att ta tag i det hela ;).
Vad bra! Hon är värd besväret, PJ.
Åh, sånt här är jag besatt av!
Belle & Sebastian - "If you find yourself caught in love" 1:04
Glasvegas - "It's my own cheating heart that makes me cry" 0:59 (Gitarrerna!!)
The Smiths - "Last night I dreamt that somebody loved me" 1:54
Alice: Men det är ju så man presenterar låtar i vardagsrummet. Typ: "lyssn nu, här kommer en grym passage". Det är klart att man skall skriva om dom även i text. Jag är förvånad över att jag aldrig sett någon göra det, förrän jag såg dig göra det på din blogg.
I fortsättningen tänker jag alltid (åtminstone när det går) tidsbestämma höjdpunkter.
Ja, det är så man gör. Och så får folk något glasartat i blicken och börjar fingra på en tidning. Och så säger de naturligtvis något meningslöst precis när höjdpunkten kommer, typ "Nä, ska vi inte ha en kopp kaffe till?" så att allt saboteras.
Vad bra att du gillade den idén, har inte funderat över om jag sett det någonstans tidigare faktiskt. Men det är ju så man tänker, som sagt.
Ja, folk tenderar att bli rastlösa. En tvångströja skulle underlätta.
Hahaha! När folk kommer på besök: Först en drink, sedan ba: "Om du tar och trär in armarna här..."
A Clockwork Orange.
Lustigt. Det var Alex jag såg för min inre syn när jag skrev det här.
Lustigt, verkligen. Men great minds think alike, no?
Precis min tanke, ännu en gång.
Du skämtar?
Nej!
Eerie. Fast coolt. Eller nu är jag visserligen väldigt full, men coolt, none the less.
