Om fotboll och andra passioner
Ikväll spelar Sverige mot Portugal. Portugals playmaker, Deco, spelar från start. Han är frisk från sin skada och är enligt Portugals förbundskapten 100-procentig. Övriga spelare är enligt samme man 110-procentiga, vilket på ett fint sätt illustrerar att man nå framgång i fotboll med eller utan mattelektioner.
Zlatan är avstängd. På topp startar en matchotränad före detta Öisare och en innebandyspelare. Anders Svensson ska markera Deco. Anders är 177 cm och väger 82 kilo. Underliga mått för en kille som i grund och botten är en klenis. Jag vill minnas att den brittiske sprintern och muskelpaketet Linford Christies var 185/77. Jag får inte siffrorna att gå ihop. Ekvationen saknar något. Chips kanske?
Förväntningarna inför matchen är med andra ord låga.
Som ung spelade jag också fotboll. Eller spelade förresten: Jag levde fotboll. Jag var vänsterytter i Blåvitt. Teknisk men klen. (Eller "gudomligt klen" som nån elak jävel sa.) Vi var näst bäst i stan. Bäst var Västra Frölunda, som hade spelare som Kaj Eskilinen (allsvensk skytteligavinnare för IFK) och Magnus Källander (mittfältsgigant i Öis). De bittra finalförlusterna var otaliga.
Ante var målvakt och lagets kung. Han var extremt hängiven, tränade jämt, med en besatthet som gränsade till galenskap. I sin ägo - som för att bevisa sin passion - hade han ett tjugotal målvaktshandskar av märket Uhlsport. En för varje tänkbart underlag, väder eller situation. Han knarkade målvaktshandskar och jag tror till och med att han sov med dem. Naturligtvis blev han bäst i stan.
En position han behöll i fyra år.
Sedan upptäckte han reggae. Och det blev slutet för en extremt lovande idrottskarriär, alldeles för tidigt, vilket så ofta är fallet med supertalanger. (Det är därför vi tevesupportrar får hålla tillgodo med undermåliga fotbollsbroilers som Mellberg och Hansson. Kvartstalanger vilkas främsta modestatement sommartid är badtofflor och cerisa Adidasshorts.) Femton år gammal lämnade Ante fotbollen. Målvaktshandskar byttes mot elbas. Målvaktskeps mot dreadlocks. Sepp Maier mot Lee Perry. Han var förlorad. Men innan han lämnade laget lärde han mig älska Bob Marley, Jimmy Cliff, Black Uhuru och allt vad de hette. Det är jag tacksam för.
Zlatan är avstängd. På topp startar en matchotränad före detta Öisare och en innebandyspelare. Anders Svensson ska markera Deco. Anders är 177 cm och väger 82 kilo. Underliga mått för en kille som i grund och botten är en klenis. Jag vill minnas att den brittiske sprintern och muskelpaketet Linford Christies var 185/77. Jag får inte siffrorna att gå ihop. Ekvationen saknar något. Chips kanske?
Förväntningarna inför matchen är med andra ord låga.
Som ung spelade jag också fotboll. Eller spelade förresten: Jag levde fotboll. Jag var vänsterytter i Blåvitt. Teknisk men klen. (Eller "gudomligt klen" som nån elak jävel sa.) Vi var näst bäst i stan. Bäst var Västra Frölunda, som hade spelare som Kaj Eskilinen (allsvensk skytteligavinnare för IFK) och Magnus Källander (mittfältsgigant i Öis). De bittra finalförlusterna var otaliga.
Ante var målvakt och lagets kung. Han var extremt hängiven, tränade jämt, med en besatthet som gränsade till galenskap. I sin ägo - som för att bevisa sin passion - hade han ett tjugotal målvaktshandskar av märket Uhlsport. En för varje tänkbart underlag, väder eller situation. Han knarkade målvaktshandskar och jag tror till och med att han sov med dem. Naturligtvis blev han bäst i stan.
En position han behöll i fyra år.
Sedan upptäckte han reggae. Och det blev slutet för en extremt lovande idrottskarriär, alldeles för tidigt, vilket så ofta är fallet med supertalanger. (Det är därför vi tevesupportrar får hålla tillgodo med undermåliga fotbollsbroilers som Mellberg och Hansson. Kvartstalanger vilkas främsta modestatement sommartid är badtofflor och cerisa Adidasshorts.) Femton år gammal lämnade Ante fotbollen. Målvaktshandskar byttes mot elbas. Målvaktskeps mot dreadlocks. Sepp Maier mot Lee Perry. Han var förlorad. Men innan han lämnade laget lärde han mig älska Bob Marley, Jimmy Cliff, Black Uhuru och allt vad de hette. Det är jag tacksam för.
Kommentarer
Postat av: Boggen
Deco från start, nja tur att han inte startade. Adam who!!! som vänsterback? Så trodde man att Lagerbäck satsade på rutin. Dock en bra laginsats som tyvärr saknade spets (stavas Zlatan).
Postat av: Anders
Tur ja, han Deco hade siktet väl kalibrerat den korta stund han var inne. Mittbackarna var bra (inklusive Mellberg - häpp!)
Postat av: Gonzo
Som tur var slapp jag se på den sprudlande 0-0 matchen utan jag lyssnade på reggae och drack grogg på klubben.
Postat av: Anonym
Tycker det var en bra noll noll-match. Böljande öppet spel, inte tråkig alls. Sen var ju Mellberg och Majstorovic (framförallt den sistnämnde) riktigt bra. Inga nya gråa hår således. Men grogg och reggae låter också trevligt Gonzo!
Trackback
