Skitväder, mardrömmar och farliga farbröder

Det finns två saker man inte råder över. Väder och mardrömmar.


Jag lider av vädret, Elias av nattmaror. Och medan jag inte har något försvar mot vädergudarnas nycker, har Elias hittat en lösning på sitt problem med mardrömmar. Likt karaktärerna i filmerna om Freddy Kreuger, vägrar han att somna om när han haft en.

Klockan tre i natt väckte han mig. Han berättade att han drömt om en "läskig lek" och sa att han inte ville sova mer, "...för då drömmer man". Jag gav honom rådet att sitta en stund i sängen, för att lugna ner sig. Han svarade att han helst ville drömma om fiskar, eller om mamma. Sen somnade jag om. När jag vaknade fyra timmar senare satt han fortfarande bredvid mig, i samma position, alldeles tyst. Och just nu, just som jag skriver dessa rader, sitter han i sängen och försöker undvika sömnen. Han hoppas på fiskar, men är rädd för maror.

Hur som helst. I måndags promenerade jag och Elias till dagis. Snöslasket från söndagen hade stelnat och bildat en skorpa av lika knagglig som livsfarlig is. Vi gick med försiktiga steg nerför backen utanför huset. Elias överdimensionerade overall roade mig, den fick honom att se ut som en astronaut. Han rullade liksom fram, med armarna pekandes rakt ut från kroppen, samtidigt som han med hög röst berättade om alla fåglar han skulle "fuuta" (skjuta). Under morgonbestyren hade han konstaterat att det var märkvärdigt fågelfritt ute och ägnat resten av morgonen med att från vardagsrumsfönstret speja efter fåglar, med sin "fuutare" redo. "Fuutaren" är en innebandyklubba.


Några meter framför oss gick galna tanten. (Vi kallar henne "galna tanten" därför att hon är galen.) Insvept i en enorm, beige vinterjacka med påsydda rutmönster, vaggade hon med tio centimeter långa steg i taget. Uppenbart livrädd för att ramla. Den väl tilltagna kroppshyddan, vaggandet och jackans rutmönster, fick henne att bakifrån se ut som en bäddmadrass på promenad. Elias var fascinerad. Han sprintade i kapp galna tanten, och började gå jämsides; sedan granskade han henne på det oblyga sätt som är exklusivt för småbarn och galningar. För ett ögonblick vaggade astronauten och bäddmadrassen i takt. En formidabel syn. Bäddmadrassen lade dock inte märke till astronauten. Rädsla skapar tunnelseende.


Vi lämnade galna tanten bakom oss. Vi korsade gatan och började gå längs de ohyggligt fula HSB-längorna, vilka löper likt ett ärr genom den annars, med radhusmått mätt, vackra omgivningen. De smutsgula kuberna, med fasader av korrugerad plåt, hånar all estetik.


På andra sidan gatan började Elias gå med bäddmadrassfart. Han släntrade långsamt, sick-sackande framåt, ibland bakåt. Han stannade för att kolla in saker på marken, på himlen - spännande saker; och så spejade han efter fåglar att "fuuta", även om han förvisso lämnat sin "fuutare" hemma. Var tredje meter vände han sig om för att kontrollera bäddmadrassens framfart, som nu rörde sig med en hastighet av en meter per minut. Ungefär samma hastighet som Elias nu var uppe i, med andra ord.


Vi började att bli rejält försenade. Så för att få fart på Elias ökade jag takten; avståndet mellan oss var snart ett tiotal meter. Mitt utbrytningsförsök föll dock inte astronauten i smaken.


"Stoopp, paapaa! Gå itte ifrån mig. Om du gå ifrån mig kan det komma en läski fabbro och ta dig. Och såå lyfte han öpp dig. Och så kastar han öpp dig i luften. Och så ramlar du nee på markeen. Och så slår du dig ... Det är itte så bra!"

"Nej, det är inte så bra. Men tror du verkligen att farbror'n kan göra allt det där? Tror du inte att pappa är starkare än farbror'n?"

"Neeheej. Fabbrorn är mycket starkare."

Det finns tre saker man inte råder över. Väder, mardrömmar och läskiga farbröder.
.


Kommentarer
Postat av: Kicki

Jag skrattar ihjäl mig! Tusen tack för den historien! "Vi kallar henne för "galna tanten" för att hon är galen" - underbart. Vi har också smeknamn för våra grannar, men det farliga är att man ju lätt börjar tro att de verkligen heter så... Och då kan det hända att steget att verkligen tilltala personerna med dessa smeknamn inte är så långt borta. I varje fall inte om man heter Kicki. Ha det! Ps. Solen och våren kommer snart - här tittar faktiskt solen fram alldeles just nu!

2009-02-26 @ 13:49:22
URL: http://litesomjag.blogg.se/
Postat av: Anders

Varsågod, Kicki! Ja, solen tittade fram även här idag. Det var trevligt!

2009-02-26 @ 21:33:53
Postat av: Boggen

Tror vi får hoppas på mer skitväder (och mardrömmar) eftersom det kommer så sköna och välskrivna inlägg; ) Appropå smeknamn/öknamn så har jag efter många års arbetspendlande också namn på de bekanta ansikten som trängs på tåget varje dag. Namnen har karaktären av de sju små dvärgarna, fast inte lika snälla. Grumpy, Ugly och Stinky är några, de klassiska Trötter och Toker passar också in.

2009-02-27 @ 23:15:01
URL: http://boggblogger.blogspot.com/
Postat av: Anders

Gorillan: Tack! Ja, skitvädret lär ju hålla i sig ett par månader ... så det blir väl en följetong av det här:)

2009-02-28 @ 09:56:13
Postat av: Anders

Hmm...Gorillan?? Freudiansk felskrivning??



BOGGEN, ska det naturligtvis vara! Sorry!

2009-03-05 @ 10:31:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0