Äta och sova (eller: Den här matchen är fanimej fixad!)

Jag har nog fått det här med bebisar om bakfoten. När Elias föddes var han en mycket liten gosse, endast 44 cm i strumplästen och dryga två kilo tung. Han kom tre veckor för tidigt och fattade aldrig grejen med amning. Så istället matade vi honom med kopp, och i förlängningen med nappflaska, när vi inte längre orkade bry oss om att det fuckade upp hans sugreflex. Jag menar: hur mycket spilld mjölk kan man gråta över egentligen?

Koppmatningen innebar hur som helst att jag i högsta grad var involverad i bebisgrejen. Från dag 1. Annat är det nu. För oj oj oj, vad Elliott fattar grejen med amning. Det är ett av hans två intressen. Det andra är att sova. När han vaknar tar det inte mer än tio sekunder innan han trutar med munnen som en örnunge. MJÖLK! 

Med andra ord har jag knappt träffat honom.

När han sover i soffan, sitter jag i smyg och beundrar hans kopparröda, tjocka och rufsiga hår, hans bestämda mun och ljuvliga minspel. Han är helt klart en skön snubbe. Cool.

Då och då tittar han upp (sisådär varannan timme), och då oftast bara med ett sömndrucket och oimponerat öga, för att snabbt somna om igen. Men när han väl vaknar, på riktigt, brukar jag sno åt mig en mikrostund med honom, och håller honom tätt, tätt mot överkroppen. Då kryper han ihop med benen som en liten groda, örntrutar med munnen och scannar min bröstkorg i jakt på mat, bara för att spotta ut några hårstrån och oartikulerat ropa efter riktiga bröst. Sedan ammar han och somnar om. 

Och så är jag återigen förvisad till att sitta och titta på en sovande son.
Ty mot "riktiga" bröst är vi män sorgligt chanslösa.
.

Kommentarer
Postat av: TP

Men du har ju en imponerande snopp!

2009-04-10 @ 19:58:46
Postat av: Anders

Ja, den är ju "jättefräck", enligt Elias..

2009-04-10 @ 20:02:00
Postat av: Johansson

Du kan väl ta lite bröstpumpad mjölk i en flaska, och lägga krabaten mot ditt eget bröst och mata, så får du kanske lite mer sällskap..:).

2009-04-11 @ 22:21:47
Postat av: Anders

Johansson: Just när jag tryckt enter på just det här inlägget, bestämde sig E för att titta upp och umgås, och har fortsatt med det sen dess. Så jag slipper matningen... den här gången. För sanningen är ju att den splittrar sömnen. Något oerhört.

2009-04-12 @ 10:22:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0