Det är aldrig för sent för ett andra intryck
Idag har jag lyssnat på Radiohead. Det gjorde jag inte förr. Varför vet jag inte. Vissa band kommer man sig helt enkelt inte för att lyssna på, antar jag. Trots att man vet att dom är bra. Att det blir så kan ha flera orsaker. Första intrycket man får av bandet är naturligtvis viktigt. En "dålig" låt. Ett "fult" skivomslag. Ett tråkigt minne. Eller ett "konstigt" bandnamn (vilket för mig kan leda till att jag nobbar ett band i över ett decennium). Allt kan innebära att man avfärdar ett band, för att (eventuellt) långt senare ge det en ny chans. Och då tack vare ett andra, bättre, intryck.
För mig var Radiohead* ett sådant band.
Låten Jigsaw Falling Into Place var det andra intrycket.
Så nu fyller jag igen det svarta hål jag kallar Radiohead. Och jag gillar verkligen vad jag hör. Jag diggar deras sound. Det är liksom mjukt och hårt, samtidigt (som en musikalisk motsvarighet till philadelphiaost på vasaknäcke). Och med låtar som "Pyramid Song", "Knives Out", "Planet Telex", "Just", "My Iron Lung", har jag nya favoriter i podden.
"Street Spirit (Fade Out)"
* Radiohuvud kvalificerar sig definitivt i kategorin konstiga bandnamn. Vad är ett radiohuvud egentligen?
För mig var Radiohead* ett sådant band.
Låten Jigsaw Falling Into Place var det andra intrycket.
Så nu fyller jag igen det svarta hål jag kallar Radiohead. Och jag gillar verkligen vad jag hör. Jag diggar deras sound. Det är liksom mjukt och hårt, samtidigt (som en musikalisk motsvarighet till philadelphiaost på vasaknäcke). Och med låtar som "Pyramid Song", "Knives Out", "Planet Telex", "Just", "My Iron Lung", har jag nya favoriter i podden.
"Street Spirit (Fade Out)"
* Radiohuvud kvalificerar sig definitivt i kategorin konstiga bandnamn. Vad är ett radiohuvud egentligen?
Kommentarer
Trackback
