kindofblue

The blind Boys of Alabama har spelat svart gospel i snart sjuttio år. Naturligtvis har det under så lång tid varit en viss omsättning av bandmedlemmar, konstigt vore det annars. Men bandledaren Jimmy Carter har varit med sen starten 1939. Respekt.
    
Det senaste albumet "Down in New Orleans" släpptes i januari och är enligt vissa förståsigpåare det bästa bandet åstadkommit. Jag vet inte om det stämmer (läs: har inte hört tidigare skivor), men tanken på en peak efter sjuttio år ger förhoppningar inför ålderdomen. Själv tycker jag bara att musiken är jävligt bra. Den svänger. Den berör. Att alabamapojkarna inte är några pojkar utan äldre män är ytterligare en bonus. För de av ålder slitna stämbanden adderar ytterligare karaktär och äkthet åt låtarna. Detta är musik att varva ner till efter en lång arbetsdag. Men den passar lika bra som soft partystarter en fredagkväll. Och efter en genomlyssning är jag sugen på att höra alla låtarna igen. Och det är alltid ett gott tecken. 

Betyg: 7/10 

Favoriter: Free at last (videon nedan), You got to move