Recension (kort sådan): Neil Young live at Massey Hall
En livespelning från 1971 placerade sig högt på min lista över 2007 års bästa skivor. Kanske högst. Neil Young Live at Massey Hall. Det verkar så enkelt när Neil spelar. Naturligtvis är det en illusion. Det enkla är alltid svårt. Men Neil behärskar konsten. Han spelar gitarr, lite piano och sjunger - utan synbar ansträngning och resultatet är en avskalad och bländande vacker konsert. Kul kuriosa: För publiken 1971 består låtlistan mestadels av ny musik. Anledningen är enligt Neil att han skrivit så många nya låtar, att han säger sig inte ha något annat val än att sjunga dem. Framtida klassiker som till exempel Heart Of Gold och Man Needs A Maid spelas alltså för allra första gången för den kanadensiska publiken. Undrar om de, där och då, själva fattade hur stort det var? Förmodligen inte...
Favoritlåt: Journey through the past
Betyg: 10/10
Här är Old Man.
Jag har ett litet tips om man är itnresserad av en ny bloggdesign. Jag har en tävling på bloggen där man superlätt kan vinna en bloggdesign. (om man nu vill det)
kramar :)
Neil Young e grym! Pratar vi livealbum e "Rust never sleeps" mitt nummer ett. I min ungdom pryade,som d hette på den tiden, jag i en en kombinerad skiv å elektronikaffär där jag pluggade Hey hey, My my hårt. Ägarn gick förbi å blev skitsur på mig för han trodde att jag hade spräckt högtalarna. Va ingen idé att förklara att d faktiskt skulle låta på d sättet. Hade nånting med generationsklyfta att göra! I vilket fall så e själva upplägget fräckt. Komma in å börja ett akustiskt set med My my , Hey hey som på skivan upptar, nu pratar jag vinyl, hela första sidan för att sen gå över till ett elektriskt set på sidan 2 där man avslutar med först nämnda låt. Elektrisk känns lite vekt i detta fallet utan här pratar vi snarare Harrisburg. När jag avslutade min pryovecka fick jag som tack för hjälpen ta med mig en skiva. Kan ni gissa vilken jag tog?
TP
Visst är Neil grym. Han är utan tvekan en av rockgiganterna. Själv föredrar jag hans mer "akustiska" och minimalistiska låtar framför de elektriska. Fast det finns naturligtvis en hel del superlåtar bland dem med. Konstig vore det annars. Han är ju ett geni, buffelskinnet:-)
/Anders
Trasher från Rust plattan ett mästerverk...annars gillar jag när han stampar in sina solon.
Håller med, Trasher är ren gåshud. Han har verkligen en knökfull koffert av monsterlåtar, Neil!
