kindofblue

Måndag morgon. Har precis genomgått ännu ett dagislämningstrauma. Och det är ingen lek, I'm telling you. Den genomsnittlige tvååringingen har i princip samma personlighetsdrag som en gravid kvinna. Nyckfullheten är där. De äter lika mycket och oregelbundet. Humörsvängningarna vänder ut och in på en. Ett olyckligt ordval i fel ögonblick skapar Dr Jekyll och Mr Hyde-liknande teaterföreställningar, på en millisekund. Att försöka lära sig säga rätt saker är meningslöst. Det som funkade igår, funkar inte idag. Kort sagt är man chanslös i tyfonen av motstridiga känslor. Det är bara att surra fast sig i skeppsmasten och vänta på bättre väder.

Enda skillnaden mellan dessa avarter till människor är att tvååringen är något mindre till växten, springer mer och har en smärtare midja. Bortsett från det är den gravida kvinnan och tvååringen tvillingsjälar.

Nog om detta.

****

Igår hittade jag ett nytt, fantastiskt band: Fleet Foxes. De kommer från Washington (hur många bra band finns det egentligen där?) och blev omedelbara favoriter. Eller för att citera Bogart i Casablanca: "I think this is the beginning of a beautiful friendship."

Hur Fleet Foxes låter? Tänk My Morning Jacket och Band of Horses. Lägg till maffiga manskörer à la Beach Boys, Jim Jamesliknande sång, pianospel, underbara gitarrharmonier och akustiska ekon som fyller vilken hockeyarena som helst, och du har soundet. Det låter väldigt bra helt enkelt.

I sommar (juni) kommer deras första fullängdsalbum "Ragged Wood".

Gå in på Fleet Foxes Myspace och lyssna på de sköna låtarna: "English House", "Sun It Rises", Winter Hymnal"

... eller lyssna på den fantastiskt vackra "Mykonos" [mp3] från EP:n Sun Giant.

... eller lyssna på ett livemedley med bandet här:





... eller lyssna på "Winter Hymnal" här: