Håkan Hellström är bäst i Sverige

När jag sitter på Scandinaviums läktare kommer jag att tänka på Lasse Bengtssons morgonintervju med Håkan Hellström häromveckan. Håkan bad om ursäkt för hur det kan låta live. Att man måste tänka på att låtarna på hans skivor är i sitt fulländade skick, och att det inte är möjligt att återskapa på scen.


Så fel han har, Håkan.


För det är ju live han är som bäst. På scen är han mästerlig - en publikdomptör, en schaman. Det finns ingen svensk artist som kan mäta sig i energi, spelglädje och scennärvaro. Ingen. Han berättar anekdoter. Han skämtar. Han bjuder på sig själv. Han ger allt han har. Håkan älskar sin publik. Och publiken älskar honom. Fan, enda bristen jag kan hitta hos Håkan där han står på scenen är den grönsvarta halsduken han envisas med att vira runt halsen. Men det är något jag har överseende med en kväll som denna; GAIS är trots allt mitt alternativa favoritlag.


Och det är nästan lite orättvist mot honom, men när man går på hans spelningar förväntar man sig numera en femstjärnig konsert. Enda frågan är om det skall bli en svag eller stark femma. Så bra är han nämligen, Håkan.


Men å andra sidan ... hur skulle man kunna förvänta sig något annat? Hans låtkatalog är ju fullkomligt överfull av briljanta låtar. Låtar som välter vilken scen som helst.


Och han kramar verkligen skiten ur varenda en av dem.


Håkan öppnar konserten med: "Tro och tvivel", "Ramlar"och "Dom kommer kliva på dig igen". Det är som en smäll på käften. Han går på knock direkt och visar vem som är Sveriges bästa liveakt. 

Efter inledningtrippeln "är man är nere, men uppe på fem", liksom. Sedan matar Håkan oss i publiken med det ena mästerverket efter det andra. Personliga favoriten "En vän med bil", den lysande Big Star-covern "13" som glider över i den nya klassikern "Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din". Det är en dröm. Konserten avslutas i tur och ordning med: "Nu kan du få mig så lätt", "För en lång, lång tid", "En midsommarnattsdröm", "Kom igen Lena!" och slutligen "Vi två, 17 år!". Det är så bra att man knappt tror det är sant. Det enda som hindrar den totala extasen är placeringen på läktaren. Tyvärr.


Jag tänkte på en sak igår när publiken skrek ut sina "Vi älskar Håkan". Man glömmer ofta bandet. Vilket är orättvist. För det är ett så inihelvetes jäkla bra band som backar upp grabben från västra Göteborg. Det slår mig att detta inte är något annat än en yngre, svenskare variant av The E Street Band. Blundar man och lyssnar så hör man Clarence Clemons sax, Roy Bittans piano och Max Weinbergs trummor. Då och då under konserten flyttas jag i tid och rum; Scandinavium 2008 blir Hammersmith Odeon 1975.


Bandet är otroligt tajt. Särskilt när de spelar de äldre låtarna. "En midsommarnattsdröm", "Känn ingen sorg för mig Göteborg" och "Klubbland" blir magi i händerna på Håkan och hans briljanta musiker. Det skall bli kul att höra låtarna från nya plattan till sommaren, när bandet lirat in sig på dom. Det, är möjligen det enda som kan förbättra en redan perfekt konsert. Det, och att Håkan virar in sig i lokalkonkurrenten Blåvitts halsduk.


Men det är väl att hoppas på för mycket.

Bäst igår: Allt. Inklusive publiken.

Sämst: Gaishalsduken. Onödigt.

Bäst låt: "Känn ingen sorg för mig göteborg"

Betyg: 5 (Som vanligt!)


Kommentarer
Postat av: Johnny

Ja kanske är det Gais halsduken som är anledningen till att jag inte fallit för Håkan. Eller antagligen något helt annat. Det är helt enkelt inte min kopp the, även om jag tycker om att höra din och andras entusiasm. Ungefär som när man sätter igång och drar golfhistorier för en som aldrig peggat upp. Idag fyller jag år föresten. Bara så du vet :-)

2008-04-14 @ 20:05:55
Postat av: Anders

Grattis Johnny!

2008-04-14 @ 20:13:04
Postat av: Johnny

Tack kompis!

2008-04-15 @ 13:17:51
Postat av: Gonzo (Gaisaren)

Kan förstå dej!...hade samma känsla när Ian i soundtrack of our lives spelade i Blå-vitts matchtröja.....Vet du vilken kännd rockmusiker som
spelat i Gais tröja??

2008-04-15 @ 16:49:01
Postat av: anders

Ja, lite kymigt är det allt. Men, vem är musikern. Det skulle kunna vara någon i Attentat. Dom har väl gjort en gaislåt. Men intuitivt och förnuftsmässigt känner jag att denna rockmusiker inte kan vara svensk, nej det måste varit någon lättlurad engelsman (alternativt en amerikan, vilka ändå inte förstår sig på fotboll) som
som ville vara snäll..;) Eller?

Vem var det? Nyfiken.

2008-04-15 @ 21:13:43
Postat av: Anders

Ha, jag tror jag kom på det nu. Alltså vilken musiker som spelat i Gaiströja. Ebbot!

Rätt eller?

2008-04-16 @ 18:56:19
Postat av: Gonzo (Gaisaren)

Trot eller ej men det rätta svaret är Frank Zappa!!!!!

2008-04-18 @ 20:58:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0