GP:s recensent är ute och cyklar, Tour de France-stylee. Johnossi (på Trägår'n) - en rättvisare recension

Fan ta dom, de dryga musikjournalisterna.

I fredags kollade jag på Johnossi. Jag njöt i fulla drag av en extremt tajt och medryckande spelning, med massor av energi och spelglädje. Konserten bjöd på gamla favoritlåtar. Och skapade nya. Det var riktigt bra och jag rekommenderar alla som får chansen att titta på Johnossi live. För detta är ett band som kan konsten att hantera en scen. Två killar, en på gitarr och en på trummor, bredvid varandra. Två killar, som låter som fem, minst. Och vilket jäkla ös duon skapade. Helt Makalöst!

Men säg den glädje som varar ...

Morgonen efter konserten slår jag upp morgontidningen och konstaterar häpet att Göteborgspostens recensent har gett Johnossi betyget 1. Recensionen spär på mitt gamla förakt för snåla, surmagade proffstyckare som slår knut på sig själva för att hitta negativa superlativer. Gammalt groll blir som nytt. Det pendlar mellan rent nonsens och tjänstefel. Några av recensentens stötestenar är att sångaren spenderar halva konserten barbröstad. Ja visst, det är lite kliché, men big deal. Dessutom retar sig GP:s utsände på att bandet tar i för mycket, spänner musklerna, som han utrycker det. Hur nu det kan vara ett minus? Sedan påstår han att folk lämnade konserten undan för undan och att sättningen med enbart gitarr och trummor gjorde konserten enformig. Det sista är en lögn. Skriven för att, misstänker jag, fylla ut kolumnen.

Enligt mig och alla jag talade med under och efter konserten var det precis tvärtom. Alla var lyriska. Publiken bjöds på en White Stripes-liknande lekfullhet. Trummisen Oskar "Ossi" Bonde var helt fantastisk. Han vet verkligen hur man bankar skiten ur ett trumset. John Engelbert drog med sin stålsträngade gitarr det ena fantastiska riffet efter det andra. Sången var felfri. Publiken diggade som galningar. Enda minuset var att konserten inte drog igång förrän klockan elva. Men det är en världslig sak, när det låter så här bra.


Hur recensenten får ihop till ett bottenbetyg skulle kunna hänvisas till att smaken är som baken, men inte den här gången. Avundsjukan lyser igenom. Och illviljan. Och det har jag svårt för. Förmodligen skrev han sin recension redan innan han gick på spelningen. Om han överhuvudtaget var där.


Konserten var nämligen jättebra. Punkt.


Betyg 4/5


Konserthöjdare: Execution Song


Kommentarer
Postat av: Annika

Word! Det är precis samma med fotbollsmatcher, antingen är referaten så överdrivet postiva eller överdrivet negativa att jag nästan alltid undrar om vi ens var på samma match.

2008-04-06 @ 18:05:16
URL: http://skandinavianfolk.blogspot.com
Postat av: Anders

Visst är det så, Annika. Det vilar väldigt mycket oförlöst musiker/idrottsman över hela grejen med att kapa artister och idrottsmän från "sidlinjen". Det är fegt. Och inte särskilt begåvat. Bara avundsjukt och tröttsamt. Och det gör mig förbannad. Varje gång.

2008-04-06 @ 18:58:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0