kindofblue

På teven kör Göteborgskex en reklamfilm för Johans Drömmar - västsveriges svar på Maryland Cookies. Elias ser den och två minuter senare är vi på väg mot ICA:s bagerihylla. 

I trapphuset möter vi två unga hantverkare. De installerar porttelefoner och har hållit på i en vecka nu. Det ständiga borrandet är öronbedövande och skär genom märg och ben. Idag är det de boende på fjärde våningen som ska prövas. Jag och Elias hälsar på de blåklädda grabbarna och går in i hissen. Men någonting är fel. Inne i hissen hänger en tung, rutten fis. Snabbmat filtrerad genom hantverkare. Fisen fyller varenda kubikcentimeter av det slutna utrymmet och omfamnar mig som en grizzlybjörn. Jag känner kväljningarna komma. Elias, som står bredvid, verkar dock helt oberörd. Han tänker förmodligen på Johans Drömmar.

Omtöcknad, bestämmer jag mig på våning två för att hålla andan och silar snabbt in lite luft genom tänderna. Inte för mycket, det vore ödesdigert, utan bara såpass att jag ska klara mig ner till bottenvåningen. Men eftersom jag knappt dragit in någon luft tappar jag naturligtvis andan redan en våning senare, vilket tvingar mig att ta ett lika djupt som vedervärdigt andetag. Elias tittar skeptiskt på mig när jag utanför hissen ställer mig med händerna på knäna och hyperventilerar. Han går i förväg mot porten.

Innan han öppnar dörren vänder han sig om mot mig. 
"Pappa. Man får bara äta kakor på fredagar och lördagar."
"Idag är det tisdag", säger jag.
"...eller tisdagar."

På ICA köper vi Maryland Cookies; på vägen tillbaka äter vi dem under tystnad.
Väl hemma igen, tar vi trapporna. För säkerhets skull.

---
Dagens låt: "Stink" (Arab Strap)
.