Som man bäddar får man ligga
Okej, jag har bett om det, nu får jag skylla mig själv ....
Alldeles nyss, när jag kom hem möttes jag av Elias, endast iklädd t-shirt och blöja. När han såg mig komma in genom ytterdörren sprack han upp i ett varggrin, samtidigt som två knubbiga barnahänder grabbade tag om blöjan. Sen ropade han för full hals: "JAA SKAA KISSA PÅÅ DEJ!". Och så jagade han mig runt i lägenheten, med händerna i ett fast grepp om blöjpaketet, kluckande av skratt.
Naturligtvis kommer urin-tafatten från mig. Dumheter som dessa tenderar att göra det.
Och jag har ingen ursäkt. Möjligen en förklaring: jag tycker bajs är roligt. Elias gör inte det. (Åtminstone inte tills nu.) Hans inställning till avföring har varit tämligen akademisk och humorbefriad. Med andra ord har vi inte kunnat mötas på detta humorplan.
Visst har han varit medveten om att andra barn (och vissa vuxna) tyckt att det här med kiss och bajs är jätteroligt, men själv har han varit likgiltig. Till min stora sorg. Det har till och med varit så illa jag inte ens fått läsa den fantastiska Bajsboken för honom. Han har totalvägrat.
Då och då har han - för att vara social - deltagit och skrattat åt pappas barnsligheter. Men skratten har varit ihåliga, tillgjorda (mycket likt Chandler Bings work laugh), och aldrig från hjärtat. Så jag har härdat ut, bidat min tid, och tänkt att dagen kommer då vi kan skratta tillsammans.
Därför var det kanske inte så konstigt att jag blev ivrig häromdagen, när jag utkommen ur duschen såsom gud skapade mig (nåja, som gud skapade mig, plus ett antal påsar chips) fick frågan om jag skulle kissa av Elias. "Jorå", hörde jag mig svara, "på dig!". Varpå Elias, kiknande av skratt, satte av i full karriär.
Och så gick det till när denna absurda lek såg dagens ljus, denna bisarrjage, denna tafatt mellan en naken, Estrella-stinn pappa och hans treårige son. Och äntligen - det törs jag säga - möttes vår humor. Äntligen verkade han förstå potentialen i exkrementhumor.
Frågan är bara hur jag förklarar lekens uppkomst på dagis.
För den kommer upprepas där med. Så mycket är säkert.
Haha, där fick du allt att bita i:-) Ochjag vet också att det som sker hemma alltid kommer fram på dagis. Det fick jag klart för mig av några fnissande dagisfröknar en gång...hmm, kul att man kan roa någon, tänkte jag.
Det som göms i snö menar du... Men, det bjuder jag på.
Återigen ett vansinnigt roligt inlägg om dig din son. Kul att han börjar greppa avföringshumorn till slut, som förälder är man ju alltid lite orolig att de ska missa det...
Tack, Jonas. Vissa lekar uppstår i stundens ingivelse och vem är jag att tona ner en lek som uppenbarligen gör Elias själaglad. (Oavsett vad hans mor anser...)
Det där inlägget gjorde min morgon! Tack.
Det var roligt att höra, Kicki. Tack själv!
Hahaha! Du borde skriva en bok för blivande föräldrar om hur det egentligen är. Vår minsting har slutat med blöja för ett tag sedan. Innan var "kast med med liten, men ack så välfylld, blöja" ett populärt inslag i familjens vardag.
Åh, tack! Smickrande. Och visst hade det varit roligt. Det måste medges.
Äntligen!!! jag har varit lite orolig för din sons tämligen ljumma inställning till bajhumor. Men nu kan vi lära den lille krabaten allt om fekaliernas charm.
Lead the way, Gonzo!
