Bra album att ha i hyllan (1970-1972), del 1.
Tillbaka bland de levande sitter jag och bläddrar i boken 1001 album du måste höra innan du dör. Framöver tänker jag plocka mina egna favoriter ur boken, med tillhörande blandband (en låt från varje album). Första plocket blir tjugo must haves från perioden 1970-1972. Album jag skulle uppskatta att hitta i din skivhylla. Eller, om du så vill: Album jag bör hitta i din skivhylla. Om jag får tycka. Okej, nu rullar vi.
1001 album (1970-1972)*:
01. Neil Young - Southern Man (After The Goldrush, 1970)
Neils tredje album håller, som det mesta han gjorde på sjuttitalet, hög klass. Topplåtar är bland annat Tell me why, After The Goldrush, Southern Man. Imponerande kuriosa: En 17-årig Nils Lofgren hjälper till med "lite" pianospel på albumet, ett bra exempel är Southern Man.
02. Van Morrison - Caravan (Moondance, 1970)
Ett enastående bra album som rivstartar med And it stoned me, Moondance, Crazy Love och Caravan, för att mjuklanda i balladen The Mystic. Sedan vevar Van upp tempot igen (i det som en gång var LP:ns andrasida), och håller med ett undantag (Brand New Day) uppe flåset till till sista spåret, den poppiga Glad Tidings (introt har The Magic Numbers stulit till nån låt jag inte minns namnet på!). Bortsett från det jazziga titelspåret ligger soul och country skafötters på albumet. Och Nick Hornby gillar Caravan så mycket att han tänker låta sig begravas till den. Bara en sån sak, som han den där sportjournalisten brukar säga. Själv tänker jag låta mig sänkas i jorden till Killed By Death med Motörhead.
03. Nick Drake - Northern Sky (Bryter Later, 1970)
Nicks andra album har fler instrument än i debuten Five Leaves Left. "Fairport Convention" och John Cale bidrar med suverän orkestrering. Musiken är vacker som bara Nick Drakes musik är. Och Northern Sky är vackrast.
04. Simon and Garfunkel - The Only Living Boy In New York (Bridge Over Troubled Water, 1970)
Ett av 70-talets mest sålda album. Finns i varenda 40-talists skivsamling, förutsatt en skivsamling. Och den här plattan är väl ett utmärkt exempel på att kommersiell framgång inte per automatik betyder dålig musik.
05. Cat Stevens - Father and Son (Tea For The Tillerman, 1970)
Associatonsbanor förändras. Cat Stevens blev Yusuf Islam och blev sedan, för mig, tack vare en hysteriskt rolig scen i teveserien Californication, en hund! Så kan det gå. Tea For Tillerman är däremot för alltid ett vackert balladalbum. Alltifrån den sönderspelade Wild World till Father And Son.
06. The Stooges - Down On The Street (Fun House, 1970)
Ingen söndagsmuzak direkt. Nej, det här är en uppkäftig platta som röjer från första till sista låten, med en paus i den släpigt flummiga Dirt. Gillar man aggressiva trummor, elaka gitarrer och primalskri är Fun House ett måste.
07. Sly and the Family Stone - It's a Family Affair (There's A Riot Goin' On, 1971)
Sly Stone är ett geni. Ett funkgeni. Family Affair tillhör mina favoritlåtar, alla kategorier. Den ensam är skäl nog att äga There's A Riot Goin' On. Caught Me Smiling och Running Away är två till.
08. Elton John - Tiny Dancer (Madman Across The Water, 1971)
1970-1971 producerade Elton i ett galet tempo fem plattor. Madman across the water var nummer fyra. Galningen på andra sidan vattnet påstås vara Richard Nixon. Albumet var ingen kommersiell framgång men tillhör mina favoriter, mycket tack vare stråkarrangemangen (jag brukar gilla det) och Tiny Dancer, Eltons bästa låt ever.
09. Leonard Cohen - Dress Rehearsal Rag (Songs Of Love And Hate, 1971)
Albumets titel avslöjar temat. Det här är musik att att göra slut till. Cohens normalt briljanta texter får extra tyngd när han på Songs of love and hate doppar pennan i bittert bläck. Avalanche, Famous Blue Raincoat och bonusspåret Dress Rehearsal Rag är alla textdrivna akustiska mästerverk.
10. Joni Mitchell - River (Blue, 1971)
Hade svårt för Jonis röst i början. Lite pitchig. Men plattan växer och Jonis röst med den, och efter några lyssningar är den precis så bra som det påstås. Ett lågmält album, perfekt för en söndagsmorgon, med guldkorn som River, This Flight Tonight, A Case Of You och California.
To be continued i del 2 ...
* Blandbandet hittar du i marginalen.
fint! Håller Drake som favvorit av de på listan..
Jonatan: Tack! Och själv klarar jag inte av att välja favorit. Det står nog mellan Cohen, Drake och Morrison. Eller Neil Young. Eller Cat..förlåt Yusuf.
Kanonlista...har lyssnat på blandbandet hela kvällen, synd bara att några av mina favvosar inte går att spela bl.a. Elton och Lou .
Kan tipsa om några till man bör kolla in....just 70-72 kom det hysteriskt mycket bra
Deep Purple;In Rock,Machine Head
Black Sabbath; deras tre första plattor
Greateful Dead; American Beauty (en av de du fick av mig)
Allman Brothers; Live At Fillmore East
Zeppelin; III
Jethro Tull; Aqualung
Yes;Yes Album
Funkadelic; Maggot Brain
Mountain;Nantucket Sleighride (inte med i boken)
Kul att du gillar det Gonzo. Zeppelin, Funkadelic och Sabbath missade cuten precis, men är givetvis också skivor värda att ha i hyllan. Jethro och Grateful har jag lyssnat för lite på för att tipsa om. Yes har jag skippat helt. Och Allman har jag inte någon love för. Än. (Förutom den där svinbra låten på Almost Famous.)
Den är från Fillmore East (Allman låten alltså) Lyssna in dig på Greatful plattorna det är välinvesterad tid jag lovar.
Jag ska, Gonzo. Jag ska. Måste bara byta blöjor, berätta godnattsaga, sätta på en video med Pettson och Findus, spola tillbaka videon eftersom sonen missade introt, byta film eftersom den inte var rolig, gå igenom en utväljningprocess av ny film där ALLA befintliga barnfilmer läggs på rad på sängen medan sonen likt en furir går fram och tillbaka som synar manskapet, sätta i den nya filmen, byta tillbaka till första igen eftersom den egentligen var den sonen ville se, byta bamsetröjan mot dödskallediton eftersom den inte är hot stuff för treåringar ... Ja, du fattar. Så fort det är klart skall jag lyssna igenom American Beauty. Jag lovar!
För övrigt så funkade Lou och Elton nu. Tror det hackar ibland men streamingen är inte död (som den kan vara) på låtarna. Testa igen.
Ska bli.....måste trösta mig efter Kungälvs förlust mot Sirius i Bandyn
Skulle inte vilja vara utan någon av dessa låtar, däremot känns bokens urval emellanåt riktigt risisga (speciellt 90-talet och framåt).
Gorillan: Så är det naturligtvis - det handlar ju om smak. Men jag måste erkänna att jag gnisslar tänder när jag ser att Tom Waits Closing Time inte platsar bland 73:orna. Den är ju en av mina favoritskivor, totalt sett. Men det får man ta, tycker ändå att boken rymmer tillräckligt många bra album för att användas som underlag för den här listan/listorna.
