Gubbjävel!
Innan jag säger något mer vill jag först påpeka - för den som inte redan insett det - att jag älskar musik. Och att jag älskar att upptäcka ny musik.
Men jag har något att erkänna.
Även jag har dagar då jag transformeras till en skeptisk gubbe.
Ni vet vad jag talar om: jag talar om den där gubben som tycker att allt nytt är dåligt, eller i bästa fall en svag kopia av någonting bra. Någonting från förr. Ni vet, gubben som tycker att volymen är för hög, och som på fester envisas med att sänka den varje gång någon ny - och obegriplig - artist ljuder i högtalarna. Bara för att i nästa sekund maxhöja då det kommer någon gammal rökare från 1978. Det är den gubben jag talar om: Gubben som förlorade förmågan att ta in ny musik samma dag han tog studenten.
Jag har varit den gubben de senaste dagarna.
Varje gång jag satt på stereon med någon ny artist, har jag blivit rastlös. Jag har bytt till en ny skiva, blivit rastlös igen, och bytt till någon annan artist.
Och sådär har jag hållit på.
I detta tillstånd duger bara gammal musik. Tom Waits, Bob Dylan, Sam Cooke och allt vad de heter fungerar sådana här dagar som metadon för mina gubbcravings. Får jag bara en rejäl fix är jag redan efter ett par dagar tillbaka på banan. Nyfiken och avgubbifierad.
Veckans blandband* kallar jag därför kort och gott för: "Gubbjävel!".
01. Iggy Pop - Lust For Life
02. Sly & Family Stone - Fun
03. Beatles - Eleanor Rigby
04. Sam & Dave - Soul Man
05. The Clash - Lost In The Supermarket
06. Joni Mitchell - River
07. Van Morrison - Brown-Eyed Girl
08. Jimi Hendrix - Little Wing
09. James Brown - Say It Loud, I'm Black And I'm Proud
10. Bob Marley- Concrete jungle (live)
11. Bob Dylan - Stuck Inside Of Mobile With the Memphis Blues Again
12. Neil Young - Southern Man
13. The Cure - Lovesong
14. Tom Waits - Ol' '55
* Blandbandet hittar du i vänstermarginalen. Eller här!
Åh.....jag känner igen symptomet så väl, jag tror att det är vårat svar på någon slags PMS...man känner sig lite stingslig. Men det är klart lägger man upp en sån jävla bra lista så blir det svårt att matcha. Lyssnade föresten på Hold Steadys nya riktigt bra lite ösigare än förra.
Haha... äh, det där är en fantastiskt bra lista och jag är 23. Känn dig ung Anders...
Gonzo: Det är jag väl medveten om. Men visst är det såhär ibland; nya tongångar skaver mot trumhinnan och kliar som exem. De funkar helt enkelt inte.
Gustav: Det är en jävligt bra lista, det är det visst det. Men gubbig. Men jag gör som du säger och känner mig ung. Tack!
Vem känner sig inte ung efter en sån lista, tror t o m Povel Rammel skulle känna sig ung om han kunde se den men vad gör det när den är så sjuhelvets bra. Med såna listor behöver man knappt leta nytt, svänger helt enkelt så man blir tokig!
Om du e gubbe, va f-n e jag då?
Speciellt när jag tyckte detta va en sjuhelsickes bra lista.
Bra musik har inget bäst-före-datum.
När Tony Sales bankar igång Lust For Life kan man inte bara vara stilla. Vanligtvis får låren en omgång av taktfast spanking som Hans Scheike hade varit stolt över. Om man inte står upp vill säga. Med en inre syn utav "osten" Osterberg, 60 fyllda, farandes över scenen som ett popcorn kan man utan att skämmas röra sig i spasmatiskt som kanske i ytterst välvilja kan kallas dans.
Nämn något annat som får alla sinnen att fullständigt gå igång än musik!
Musik e underbart!
Jonas: Lustigt att du nämner just Povel. Jag bodde inkvarterad hos en änka en man, Sten Kärrby, som var Povels manager. Nämnde Povel hade ett talesätt: "Vissa är gummsjuka redan från födseln." Med andra ord är gubbe eller gumma inte en ålder utan ett sinnestillstånd. Och visst stämmer det att man EGENTLIGEN inte behöver gräva efter ny musik, när det finns så mycket gammalt guld.
TP: Som sagt är vi inte mer gubbar än vi gör oss. Trodde aldrig Hans Scheike skulle komma på tal på min blogg. Han och hans lilla risbok var det länge man tänkte på.
Och visst är musik underbart! Finns inget som slår det. Möjligen en bortaseger i Hamburg för 26 år sen.
Jonas: ibland går det fort (framförallt i kommentatorsfältet. Jag bodde alltså hos en änka i Stockholm, hennes avlidne man var Povels manager.
