Om ormar, golvläggning och hustrumisshandlare

Slår upp morgontidningen. "Ormägare saknar tillstånd" skriker rubriken. Jag läser att ingen vet hur många ormar det finns i Göteborg. Och att miljöförvaltningen inte har resurser att kontrollera vilka som har orm. Där ser man! Sådana journalistiska scoop roar mig; de är mer komiska än Sveriges samlade stand-up-kår.

Ägnar dagen åt golvläggning. Idag skall "sketkärringen" på våningen under testas lite, möras upp. Jag hamrar till James Browns livealbum från Apollo Theatre, 1968, och känner mig extremt maskulin. Jag kan riktig känna hur skäggväxten tätnar medan jag knackar lite lite extra hårt på golvplankorna. En annan som gillade att knacka, var ju nämnde James Brown, fast inte golv då, utan fruar. Men kan man bortse från det, plus hallicklooken (inkluderat världens mest fascinerande rakpermanent) och ett allmänt kackigt beteende så är "The hardest working man in show business" en lysande musiker. Det står utom allt tvivel när man lyssnar på livealbumen från Apollo, 1963 och 1968.

Men nu: golvläggning. It's A Man's World!

Uppdatering golvläggning, kl. 12.40: Det är med tårar i ögonen jag skriver dessa rader. Tjugo minuter in i golvläggningen dammar jag tummen i väggen med sådan kraft att halva tumnageln fläks upp. Blodvite uppstår. Tårar trängs tillbaka. Letar plåster. Hittar inget av vuxenmodell. Tvingas ta ett av sonens med Nalle Puh-karaktärer på. Machokänslan är som bortblåst. Det är svårt att behålla den med ett plåster föreställande Nasse på tummen. It was a man's world. To be continued ...

Uppdatering golvläggning, kl. 13.30: Inser att utrymmet jag skall lägga golv på är såpass trångt att jag kommer få såga en hel del. Inser också att kondisen behöver uppgraderas. Svettas ymnigt. Efter två rader pergogolv tycker jag att en kaffe och cigg känns välförtjänt. Bränner den skadade tummen med tändaren.

Uppdatering golvläggning, kl. 17.50: Golvet är på plats. Det blev snyggt. Inga ytterligare blessyrer, om man bortser från att jag kl 16.25 - osannolikt nog - drämmer den skadade tummen i samma vägg ännu en gång, med obligatoriska tårar och rop efter "mamma".  Men rent tekniskt är det ju samma blessyr. Nu; öl!



Kommentarer
Postat av: Alice

Åh, fond memories väcks från när jag lade ett sisalgolv i mitt sovrum, utan arbetshandskar naturligtvis, vilket resulterade i svårt sargade händer!

Men annars tycker jag det är få saker som är så tillfredsställande som hantverkarsysslor; snickra, måla, montera ihop saker, love it! Kan inte säga att det får mig att känna mig manlig dock, men kapabel och självtillräcklig och resultatorienterad. (Vilket, incidentally, är egenskaper som jag verkligen skulle behöva applicera på andra områden i mitt liv.)

Hoppas golvet blir fint!

2008-05-27 @ 13:52:21
URL: http://gofuckalice.blogspot.com
Postat av: Johnny

Jag kan riktigt se dig famla efter det färglada plåstret samtidigt som du kämpar med att hålla tillbaka tårarna( som vi alla vet att du egentlgien inte klarade :-) Hoppas ciggen gav energi! Har precis fått ett mejl från you know who när jag kom hem. TYrevligt!

2008-05-27 @ 15:08:47
URL: http://nederbird.blogspot.com
Postat av: anders

Alice, det hoppas jag med... För övrigt instämmer jag i dina tankar om hantverkarsysslor. Väldigt belönande. Förutom när man gör sig illa i tummen.

Johnny: klart jag grät. Det gjorde ju ont.

2008-05-27 @ 16:13:32
Postat av: TP

D e helt fantastiskt va man kan ha kul åt andras olycka. Kan d ha med igenkännadet att göra?
James Browns utan tvekan bästa låt. Kan ge mig fan på att han uppfann sin fantastiska dans efter ett hammarslag på tummen!

2008-05-27 @ 20:51:15
URL: http://www.skivgrisen.blogspot.com/
Postat av: anders

TP: Hehe, det bjuder jag på! Tror på din teori om uppkomsten av James dans. Eventuellt slog han i ankeln i sänggaveln. Det får vem som helst att dansa. Och låten ja, och sången, vad säger man? Världsklass kanske.

2008-05-27 @ 21:46:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0