Band Of Horses - miraklet
Jag har bevittnat ett mirakel och det stavas Band Of Horses.
Efter en tids promenad i skärselden, utan konsertbiljett som jag var, fick jag alltså tag på den åtråvärda biljetten (via Nina och framförallt: via Mats - tack Mats!).
Med förväntningar uppbyggda till bibliska höjder var förutsättningarna för ett antiklimax maximalt. Orimliga förväntningar - vilka de än må vara - fungerar ju så. Man kan bara bli besviken. Men att verkligheten sällan når upp till ens dagdrömmerier är en sanning som verkligen kom på skam igår. Band Of Horses överträffade nämligen alla förväntningar. Med råge.
Efter andra låten ber Band Of Horses sångare, Ben Bridwell, om ursäkt för sin plågade röst. En röst som han säger låter som om mammutar hade sex på ett besvärligt sätt. Ursäkten är obefogad. För han river av låtar som Ode To Lrc, Is There A Ghost och No Ones Gonna Love You med samma tonsäkra, perforerande stämma som man vant sig höra hemma vid skivspelaren. Det är fullständigt briljant.
Det är mäktigt att se dem. Fyra killar på led på en liten trång scen med gitarrer och bas, stora skägg, tatueringar, flanellskjortor. De drar upp gitarrmattor som är tjockare och mer välknutna än persiska mattor. Alla låtar är lika bra eller bättre än studioversionen. Wicked Gil, First Song är alla små mästerverk. Funeral är ren magi. Det är knappt man tror det är möjligt att ett band kan ha så många monsterlåtar efter bara två plattor. Men Band Of Horses har det. De har inga dåliga låtar, inga trötta passager. Konserten är komplett. Briljant. Magisk.
Den är ett mirakel.
Jag har sett en konsert så perfekt, så överväldigande att jag nästan inte med ord kan beskriva hur mäktig upplevelsen var. Jag har sett (och framförallt hört) något utöver det vanliga, något exceptionellt. Jag har varit med om ett stort ögonblick. Jag har bevittnat själva anledningen till varför man går på konsert. Anledningen till varför en konsert alltid slår att lyssna på sitt favoritband i hemmets lugna vrå.
Ölfryntlig, glad och uppspelt gick jag hem i natten med ett stort leende och med Band Of Horses på högsta volym i iPoden för en encore. Nöjd, att kunna uttala orden:
"Jag var där!"
Återigen: Tack, Mats, för att du gjorde det möjligt!
Betyg: 10/10
Band Of Horses på MySpace
Hej Anders! Inte behövde du väl ta i så där...Men tack själv för gott sällskap, spelningen var en remarkabel upplevelse! /Mats
Inte tog jag väl i så värst ... hursomhelst är du värd det, Mats. Gårdagen placeras i minnesarkivet under "höjdarupplevelser". Anders
Kan bara gratulera Anders, blir lite smått avundsjuk på dig, kan dock glädja mig åt Way Out Wests startfält.
Ha det
Jimmy
Tack Jimmy. Avundsjukan är befogad. Men å andra sidan är ju Way Out West rena himmelriket och ett plåster på såren för alla missade konserter. Vilken line up. Varje vecka tillkommer det glada överraskningar. Nu senast blev Glasgowpojkarna Franz Ferdinand klara. Inte kattskit direkt.
Anders
Det är bara att gratulera....jag är grymmt avundsjuk. Själv tog jag med mig syrran och åkte till Trollhättan och tittade på när Kungälv fick sin första förlust i bandykvalet. Dessutom i snöstorm......skitkul!!
Gonzo: Trollhättan är inte det sämsta heller;-) Skämt åsido, det kommer fler konserter med Band of Horses, det är jag säker på. Kanske vi kan slå följe då?!
Jag tar det som ett löfte!!!
