Fet och fläckfri eller fit och fläckig? Det är frågan.
Yes, där satt den! Spillde precis ut en hel kopp kaffe över balkongolvet, ner bland träspringorna, över mattan. Dagstidningen som låg på marken har efter mitt ensamma debacle en känsla av utedass. Det är sjätte stora spillet på tre dagar. Orkar inte torka upp det nu. Bloggar istället.
Det hela är intressant. Historiskt sett har jag haft svart bälte i sölerier och klanterier. Jag har i princip varit oförmögen att, utan att spilla, förflytta en kaffekopp från punkt A till punkt B. Ett faktum jag lärt mig att leva med. Men här kommer det märkliga. Under närmare två års tid har jag i princip varit sölfri. Inga kaffekoppar har tappats eller gjort bruna revärer över vardagsrumsgolvet på färden mot kafferasten, inga mjölkglas har stjälps över ända över matbordet, och framförallt: den ofrivilliga självstympningen har varit lika med noll. Jag har noterat allt detta, men inte vågat tänka tanken högt: "jag sölar inte längre"; har varit rädd att jinxa min blessyrfria vardag.
Men, nu är det slut med det. Nu är jag tillbaka på ruta ett igen. Jag hamrar sönder tumnaglar, välter ut omeletter (innan dessa blivit omeletter), och kaffet fuktar lika ofta på golvet som min strupe. Allt är som vanligt. Och jag vet varför. Under den sölfria perioden har all form av fysisk träning varit obefintlig. Otränad har jag helt enkelt gått omkring i slowmotion. Men nu, när jag har börjat träna igen rör jag mig snabbare, mer energiskt; min kroppsrytm är mer staccato. Med kaffedränkta balkonger som följd.
Fet och fläckfri eller fit och fläckig, alltså. Thoose are the choices.
Lou Reed - Dirty Boulevard
Det hela är intressant. Historiskt sett har jag haft svart bälte i sölerier och klanterier. Jag har i princip varit oförmögen att, utan att spilla, förflytta en kaffekopp från punkt A till punkt B. Ett faktum jag lärt mig att leva med. Men här kommer det märkliga. Under närmare två års tid har jag i princip varit sölfri. Inga kaffekoppar har tappats eller gjort bruna revärer över vardagsrumsgolvet på färden mot kafferasten, inga mjölkglas har stjälps över ända över matbordet, och framförallt: den ofrivilliga självstympningen har varit lika med noll. Jag har noterat allt detta, men inte vågat tänka tanken högt: "jag sölar inte längre"; har varit rädd att jinxa min blessyrfria vardag.
Men, nu är det slut med det. Nu är jag tillbaka på ruta ett igen. Jag hamrar sönder tumnaglar, välter ut omeletter (innan dessa blivit omeletter), och kaffet fuktar lika ofta på golvet som min strupe. Allt är som vanligt. Och jag vet varför. Under den sölfria perioden har all form av fysisk träning varit obefintlig. Otränad har jag helt enkelt gått omkring i slowmotion. Men nu, när jag har börjat träna igen rör jag mig snabbare, mer energiskt; min kroppsrytm är mer staccato. Med kaffedränkta balkonger som följd.
Fet och fläckfri eller fit och fläckig, alltså. Thoose are the choices.
Lou Reed - Dirty Boulevard
Kommentarer
Trackback
