Visioner om Johanna och bloggtrötthet ...
Så jag sätter mig i svärfars bil och petar in Blonde on Blonde i spelaren. Rainy Day Women 12 & 35 startar, men jag jag klickar snabbt fram till spår 3, Visions of Johanna. Sen höjer jag ljudet till en nästan olidligt hög volym; Dylans omisskännliga munpel sveper ut genom högtalarna och följs av den inledande raden:
"Ain't it just like the night to play tricks when you're tryin' to be so quiet?"
Och jag börjar fundera.
Vad är poängen, egentligen, med att jaga ny musik? När man har Bob.
Nej, nu tar jag en paus.
Jag återkommer när jag gått igenom Dylans katalog!
Ja ibland funderar man faktiskt Anders, tror det är bäst som du gör i att gå tillbaka till grunderna, tillbaka till dom stora som alltid finns där i spelaren. Ibland behöver man den där vilan...
Tat isigt kompis
Hur man än letar med ljus och lyckta är det svårt att hitta något bättre. Jag har inte gjort det än.
bloggtrötthet e bara förnamnet.....det e som en veckas praktik på en högstadieskola i Bergsjön!!! Jag e helt färdig men hämtar ny kraft via Captain Beefheart....
Jimmy: Tack!
Säris: Bob Dylan är min hamn. Just nu är Blonde on Blonde världens bästa album genom tiderna.
Gonzo: Aj aj, Kapten!
Hmm... en diger katalog att gå igenom! Bli inte borta för länge bara, det skulle kännas tomt.
Tack Boggen. Jag repar mig och kommer tillbaka på måndag. Eller tisdag.
